nade den till mr Gervoise och smög sig med en suck af lättnad ut ur huset, medan den andre förvaltaren trädde in i det rum, der mrs Gordon satt och väntade. Min bästa fru4, sade mr Gervoise formligt, det gör mig ondt att jag har sorgliga tidningar att meddela er, men jag förmodar att ni redan till en del är förberedd å dem. Detta tal kunde endast ha en betydelse för mrs Gordon. Hon kunde icke lemna huset, hon kunde icke sälja möblerna, och hon kunde icke få de hundra punden. Hon såg helt surmulen ut, men sade icke ett ord. Jag förmodar, fortfor mr Gervoise, Satt ni inte kan ge oss någon upplysning om hvart de tio tusen punden tagit vägen?4 cHvad befalls! utbrast mrs Gordon med darrande stämma. 4Vi kunna inte få något uppslag i saken, fortfor mr Gervoise lugnt; dagen efter sedan mr Gordon tecknade under testamentet, lyfte han den ifrågavarande summan, och hvar han gjort af de penningarne kan hvarken jag eller mr Raby begripa. Men penningarne måste finnas?, utbrast mrs Gordon, de måste finnas !? Jag vill hoppas det, mrs Gordon. Det är emellertid en högst mystisk historia. Mr Raby och jag ha sett igenom er mans papper, och vi ha inte funnit annat än en anteckning, som stämmer öfverens med bankirens räkning, enligt hvilken öfverskottet, som befinner sig i denne herres händer, belöper sig till sexti pund, fem shillings och tre pence. Det gör mig ondt att beköfva säge, att detta är hela summan som vi ha att förvalta. Mr Raby och jag ha kommit ötverens om att det skulle vara löjligt att sätta ut en dylik summa på rä ta äter dotter, och till följd deraf bevara vi den för de oundgänpgligaste utgifterna.? (Fortt.)