kunde blifva missledande, icke vore enlig med motsvarande föreskrift uti nådiga instruktionen den 17 December 1817, derefter direktionerna ofå ver länslasaretten i riket hafva sig att rätta, och kungörelsens tredje punkt, beträffande vilkoren i öfrigt för sjukas emottagning å lasarettet, icke öfverensstämde med stadgandet i 8 af berörda instruktion, att med ersättning för sjuka, hvilka intagas å länslasaretten, bör förfaras på sätt Serafimerordensgillets cirkulär af den 2 Mars 1804 föreskrifver, enligt hvilket afgiften skall lämpas efter de sjukas stånd och vilkor, indelade i 3 klasser, nemligen de som böra ersätta hela kostnaden för stt underhåll för hvarje dag, efter betingadt pris med entreprenören, de som i mån af sina tillgångar betala hälften eller fjerdedelen af underhållskostnaden, och de som njuta lasarettets förmåner fritt eller utan afgift, och tiden för afgiftens erläggande bör lämpas efter patientens lättare eller svårare betalningstillgångar, från hvilken regel någon ändring för Calmar läns lasarettsdirektion hvarken blifvit begärd eller beviljad, samt den at direktionen uti dess afgifna förklaring lemnade upplysning att inom direktionen till dess protokoll för den 5 September 1863 beslutats en särskild tydning af den öfverklagade föreskriftens mening, icke kunde anses undanrödja den vid kungörelsens innehåll i denna punkt framställda anmärkning, enär samma tydning ej blifvit i kungörelsen omnämnd; fördenskull funnen I direktionens genom landshöfdin: geembetets kungörelse den 9 Oktober nästlidet år allmängjorda beslut i de öfverklagade första och tredje punkterna ic ke vara på gällande författningar grundadt, i följd hvaraf och då ifrågavarande föreskrifter, sådana de i berörde kunörelse finnas upptagne, kunde medföra den betänkliga påföljd, att anmälandet af lifsfarligt sjuk erson till intagning å länets lasarett varder onöigtvis fördröjdt, med deraf härrörande våda för den sjukes helsa och lif, det skulle åligga direktionen att antingen återkalla de kungjorda föreskrifterna eller 1 anmärkta hänseenden dem förtydliga i öfverensstämmelse med innehållet af nådiga instruktionen den 17 December 1817: Deruti ändring är vorden i underdånighet sökt; öfver hvilket besvär I under den 29 nästlidne September afgifvit anbefaldt utlåtande. VI hafva låtit detta mål Oss föredragas; och jemte det VI, med anledning af hvad deruti förekommit, vilje hafva i nåder förklarat, att hvad Serafimerordensgillets cirkulär den 2 Mars 1804 etadgar om en viss afgift, som för mathållningskostnaden bör till lasarettet erläggas, endast eger tillämplighet i afseende på det antal platser, hvilket kan underhållas dels med lasarettets egna tillgångar, dels äfven med det öfverskott, som af kurhusmedlen årligen erhålles. hafve VI likväl, då ifrågavarande af landshöfdingeembetet, pålasarettsdirektionens begäran, utfärdade kungörelse i öfverklagade delar icke är fullt öfverensstämmande med hvad 4 i nådiga instruktionen för lasarettsdirektionerna den 17 December 1817 derutinnan stadgar, funnit skäligt på det sätt fastställa edert utslag att första och tredje punkterna af nämnda kungörelse upphäfvas, derom Vär be: fallningshafvande skall ega att i länets allmänna kungörelser meddela underrättelse. Gifvande Eder sådant, äfven för laserettsdirektionens förständigande, tillkänna, låte VI jomväl nådig skrifvelse 1 ämnet afgå till Vår befallningshafvande. De hos Eder i målet pröfvade handlingar återsändas härjemte, och VI befalle Eder c. Stockholms slott den 21 Oktober 1864. CARL. F. T. Carlson.