Aftonbladet – 9 augusti 1865, sida 2

försvann. Han förekom henne och nästan alla hans bekanta, som en olöst gåta. Och som det mystiska ständigt har en viss lockelse, så var han länge ett samtalsämne, och Corinna skref ett stort poem, som hette: ?vara eller icke vara?, hvilket vann akademiens stora pris. En middag hade Corinna af en händelse kommit långt på norr, då hon gick in ien lärftsbod, för att köpa kaliko. Paketen var insvept i ett papper och hon igenkände sin egen handstil. Då hon såg den spratt hon till. Som en blixt träffade henne minnet af den stund, då den oförgätlige? mottagit denna hennes hjertas blyga oeh darrande utgjutelse. Med ett gqväldt anskri tryckte hon kalikopaketen till sitt bröst och dignade maktlöst ned på en stol. Hvad i all verlden står påX, frågade en röst, och unga Wollert, nu en allvarlig och stadgad man, stod bakom disken i sin korta kontorsrock, med pennan bakom örat och betraktade, ej utan verklig förfäran, den sanslösa damgn. cAck, att mitt ideal skulle ikläda sig en så prosaisk gestalt!4 utropade hon och gick utan en helsning ur boden. Men Waollert tänkte; Härför tackar jag Gud! Jag är en välbehållen man, har hustru och barn. Och om jag med min älskade Nanny ej just funnit en himmel, så har jag åtminstone ett lugnt och trefligt hem. Behöfves väl mera, för att vara lycklig?