Aftonbladet – 8 augusti 1865, sida 2

Kanske är jag, utan att veta det, en af edra varmaste beundrarinnor. Ack, jag tror bestämdt att så är! Jag bar blott ännu skrifvit för mitt eget nöjes, svarade Wollert med förbehållsam min; men tänker möjligtvis ge ut några små skaldeförsök, såvida jag kan få någon förläggare. Och hvarför skulle ni icke få en förlägareX, svarade Corinna förbindligt. Ja, kanske det är lättare att få än hvad man egentligen föreställer sig. Men, min Gud, vi äro ju redan framme. Ja, vi äro nu vid det herrliga Stockholm. Hvad det går fort att resa nu för tiden. Man steg ur. Det var trängsel och vilervalla rundt omkring. Med nattsäcken i ena handen och paraolyet under armen, gjorde nu Wollert en ;å djup bugning, att blyertspennan, som satt oakom örat, flög långt bort, och rullade ned mellan vagnarne. SOm torsdag ser jag några vänner. Har ar Wollert lust att öka deras antal, så kom ) trappor upp på Göthgatan p:r 00. Au evoir! Och hon ilade bort, men hans blickar följde å länge görligt var den estetiska Corinnas väfvande gestalt. Emellertid randades torsdagen. Icke utan ro inträdde den unge mannen i den rikt ipplysta våningen. orinna gick honom artigt till mötes. Min syster, fru N. och hennes man, preenterade hon. tJag är inackorderad hos dem, upplyste vorinna. En qvinna behöfver så väl ett kydd. Vu inträdde några herrar och damer och fbröto alla vidare upplysninger.