Aftonbladet – 8 augusti 1865, sida 2

kastade ett visst olycksöde, svarade Wollert och egnade en suck åt fru Nanny Hallmans minne och sin egen sinnesstyrka. Romanerna äro lifvets sanna spegelbil derX4, återtog den brunklädda. Det är visst och sanntX, instämde Wollert, alldeles hufvudyr af den okändas träffande reflektioner. Jag tror verkligen det finnes en viss sympati emellan våra tycken och känslor. Det smickrar mig att ni finner sä, svarade Wollert och antog en smäktande uppsyn. tGenast vid första ögonkastet anade jag detta, återtog den brunklädda. SUtan skryt får jag tillstå det jag är fysionomist, hvilket ligger i min natur. Min uppgift är dessutvm att studera menniskohjertat. En sublim uppgift, sade den unge mannen. Efter en liten tvekan lyfte han på hatten, gjorde en så artig kompliment som vagnen tillät och fortfor: CMitt namn är Kuno Wollert, och jag hoppas ni icke må anse det vara indiskret af mig, om jag fråsar med hvem jag har den äran att tala. Den brunklädda smålog och hviskade: SMitt namn är Corinna W. Corinna, eftersade Wollert, det är väl aldrig samma Corinna, som besjungit den illa tusenskönan. Han kom lyckligtvis ihåg att han sett letta i kalendern Flora för samma år. Er aning bedrar er ickeX, hviskade Corinna. Det är ofantligt angenämt för mig att så här helt å propos sammanträffa med ett itterärt fruntimmer. Min herre älskar då litteraturen? Ja, det gör jag visst, och äfven jag har sjort mina små försök, svarade Wollert, nnande en oemotståndlig önskan att vara ullkomligt uppriktig.