Aftonbladet – 7 augusti 1865, sida 2

teraren hos generaltullstyrelsen, filos. doktorn tenberg, som förklarat sig vara af sin nya be. fattning hindrad att förordnandet mottaga. — Ezporten af slagtkreatur till England — skrifves 1 ett redaktionen förevisadt bref från en intelligent landtbrukare i Småland — kommmer utan tvifvel inom några år icke blott att omgestalta, utan äfven att gifva en ganska betydlig lyftning åt vårt lands boskapsskötsel. Ganska betydliga uppköp af slagtoxar för export ha redan blifvit verkställda sedan värens början i Småland och Östergötland. Man Kan med säkerhet påstå, att de yngsta och fetaste oxarne från nämnda provinser redan sålts till England. Försäljningen har också lemnat en vida högre inkomst än om samma kreatur afyttrats till slagtarne i Stockholm, der konsumenterna ännu föga uppskatta, än mindre vilja väl betala köuet efter unga och fullt feta kreatur. Konsumenterna i Sockholm torde också framdeles få nöja sig med det mindre saftiga köt. tet efter sådana oxar, som först längre tid begagnats till dragare, hvilka derefter gödas, men lemna en vara som aldrig kan be. traktas, ehuru talgfet, som prima sort. Stockholms slagtare ha redan erfarit verk. ningarne af kreatursexporten till England. Denna torde bli än mera märkbar i höst och kännbarast i vinter. Detta mitt yttrande täl en förklaring. Förr uppköpte de stör e Jordegarne i Östergötland och Södermanland s. k. stalloxar, vanligen i lägt hull, på höstmarknaderna, hvarefter gödningen började långsamt och afslutades under vinterns lopp, stundom först på våren, hvarunder djuren, i den mån de blefvo feta, afsändes till Stockholm. I derna ekonomi torde redan i år en förändring inträda. Det skall blifva fördelaktigare att till stallning uppköpa unga oxar, som redan inneha godt hull, ju bättre desto fördelaktigare, och genast forcera dess gödning så att de på hösten, före seglationens slut, äro säljbara på England. Man skall snart lära sig inse fördelen af att verkställa gödningen på kort tid; men dertill fordras likvi statt kreaturen, då gödningen börjar, icke äro magra. Det ligger således i de primitiva säljarnes intresse att försätta djuren i godt hull innan de utbjudas till stallning. Men ju snabbare omsättningen af kreatur blir, desto angelägnare skola de jordbrukare, som sysselsätta sig med kreaturs uppfodning, blifva att påskynda djurens utveckling. Kalfvarne skola till den ändan få mera mjölk än förr varit vanligt, och ungboskapen skall rikligare födas med hö och säd. Den egentliga gödningen skall derefter forceras medelst hö, rotfrukter, oljkakor och säd. Med få ord sagdt — landtmannen skall lära sig inse fördelarne af att uppföda kreatur direkt till slagt, i stället för till dragare, hvilka först sedan de blifvit genom tungt arbete utsläpade gödas, men då sällan betala mer än gödningskostnaden och då lemna ett segt och saftlöst kött. Denna omgestaltning i boskapsskötseln skall äfven komma jorabruket tillgodo, ty den större konsumtionen af spanmäl för utfodringen skall göra gödseln mera kraftig, och sälunda till åkern återgifva de näringsämnen, som genom spanmålsodlingen beröfvats henne. Landtmännen, som förr höllo och ännu hålla ladugårdar blott för produktionen af mjölk och derföre eftersträfvade kor af mjölkgifvande racer, utan afseende på dessas anlag för snabbvuxenhet och förmåga att producera mycket och godt kött, skola numera ef.ersträfva afvelsdjur med dessa sednare egensk.per. Det är sannolikt att produktionen af ost och smör kommer att betydligt minskas i de provinser, der boskapsgödning blir huf: vudsak ; men deri bigger intet ondt, ty sistnämnda artiklar skula efterhand rikligare produceras i de provinser, från hvilka kreatursexport till England icke med fördel låter verkställa sig. Jag anser ingen tilldragelse inom vårt landtbruk så glädjande som den, att export af slagtboskap visat sig praktiskt utförbar. Den är för Sverge så mycket värderikare, som den icke grundar s g på konjunkturförhållanden; ty konsumtionen af slagtbo skap i England är i ständig tillväxt, och Storbritannien förmår icke, huru högt jordbruket än uppdrilves, att sjelf proaucera lefnadsbehofven för sin raskt tillväxande folkmängd. RR —