Aftonbladet – 7 augusti 1865, sida 2

STOCKHOLM den 7 Aug. I går och i dag ingångna telegrammer förmäla, att brytningen mellan de allierade tyska stormakterna blir allt starkare, att Osterrike fordrar att Preussens sednaste åtgärder i hertigdömena skola återkallas, och att ett under kejsarens presidium i lördags hållet ministerråd uttalat sig mot alla eftergifter utöfver hvad man redan erbjudit Preussen. ?Hårdt mot hårdt? är således för ögonblicket karakteren af de allierade röfrarnes segerkrönta vänskap. Dock våga vi hysa den förhoppningen, att deras långdragna ordvexling ej innebär någon allvar: sam fara för verldens fred. Väl har Bismarck skramlat med sabeln och låtit armera de schlesiska fästningarne, liksom en del Wienertidningar oförbehållsamt yttrat, att trätan måste slitas med svärdet, derest ej Preussen vill taga skeden i vacker hand och låta bli att alldeles ignorera sin allierades medbesittningsrätt. Men lyckligtvis spelar teoretiserandet, forskningen efter mer eller mindre orättfärdiga rättsgrunder? och böjelsen för pennfäkteri i Tyskland en så vidlyftig roll, att det är all möjlig sannolikhet, särdeles under nu rådande tempera turförhållanden, att det tyska blodets krigiska hetta varder afkyld och dess häftiga svallning bragt till ro. Vi mottaga sålunda med orubbligt lugn nyheten om den ?paniska förskräckelse?, som i torsdags rådde på Wiens börs. . Emellertid är det billigt att erkänna, att Österrike har grundade skäl att känna sig förnärmadt genom Preussens beteende, som synes med afsigt gå ut på att äfven i oträngdt mål undanskjuta Österrikes inflytelse 1 hertigdömena. Sålunda visa de sednaste underrättelserna, att österrikiska kommissarien hr von Halbhuber helt visst ej skulle vägrat att deltaga i erforderliga mått och eteg mot Schleswig-holsteinieche Zei tung?, om man blott dertill uppfordrat honom samt ej öfverskridit lagens gränser. Då preussarne underläto det förra och utan betänkande kränkte de sednare, måste österrikiska kommissarien naturligtvis protestera mot ett så hänsynslöst förfarande, hvilken åtgärd vann hans regerings oinskränkta gillande. Men hvad följde? Preussiska kommissarien, hr von Zedlitz, brydde sig så litet om sin kollegas protest, att han till svar lät förstå, att de åtgärder (redaktör Mays arrestering och deputeraden Freeses utvisande), mot hvilka protesterades, endast vore ett första steg, som snart skulle efterföljas af andra i samma riktning. Hr von Halbhuber fick nu från sin regering löfte, att en österrikisk truppstyrka skulle afsändas till hertigdömena och ställas till hans disposition, derest Preussen framhärdade på den väg det beträdt. Hotelsen att öka öster: rikiska trupperna i hertigdömena och ställa dem under särskildt kommando, besvaras af Berlins officiösa blad dermed, att Preussen i sådant fall också vill öka sin ockupationsarmå. Grefve Biomes mission till Gastein och förhandlingar med preussiska konungen hafva ej fört till något omedelbart resultat, för så vidt de afsågo att bereda väg för en personlig sammankomst mellan monarkerna sjelfva. Deremot ser det ut, som skulle man från båda sidor komma att bli ense: om att formligen förlänga det provisoriska tillståndet i hertigdömena. Det innebär en eftergift från hvardera sidan: Österrike lå ter sålunda faktiskt sitt förut envist fast-. hållna yrkande falla, att det genom Wienerfreden af den 30 Oktober införda tillständet endast är ett öfvergångsstadium, som bör hastigt ordnas, medan å andra sidan Preussen tillsvidare afstår från sina i depeschen den 22 Februari uppställda fordrin ar. Ett sådant resultat vore — såsom danska Dagbladet anmärker — en fullständig bankruttförklaring från de tyska stormakternas sida, ett erkännande att de äro oförmögne att på egen hand lösa den slesvigholsteinska frågan. Dermed öppnar sig åter en utsigt för kejsar Napoleons kongressplan och nationalitetsprincipens tillämpning till nordslesvigarnes och Danmarks bästa. Ryktet om Samwers och Franckes utvisande bekräftar sig ej. Protesterna från hertigdömenas befolkning mot frih. von Zedlitz förfarande och tillitsadresserna till österrikiska civilkommissarien synas ock egnade att något stäfja den preussiska raskheten. Det berättas, att de slesvig-holsteinska föreningarne förbereda sig att organisera ett passivt motstånd mot befriarne?, hvilkas styrelse nu hedras med benämningen det preussiska våldsregementet.?