— Tiggeri i Dyrehaven griper starkt omkrin; sig. Öfverallt är man ute för att bli anropad än af en sjungande hexa på en bänk, än af nå gon dylik konstnär under ett träd. Det har blifvit ett allmänt bruk, att om sommaren vara försedd med skillingar till utdelning, om man vill promenera i Dyrehaven, och denna sed gaf härom dagen anledning till en liten komisk scen. En bekant målare hade satt sig under ett träd för att arbeta. Staffli, palett, penslar, allt sådant tillbehör fanns tillstädes, och hatten hade han kastat bredvid sig i gräset. Under ett uppe: håll märker han att det faller någonting i hans hatt, och han ser då en Jiten bondpojke, som uppmärksamt betraktar honom och hans arbete och slutligen pekar på hatten, hvari han kastat en skilling. Vår målare frågar nu gossen och erfar, att den lille trott det vara ett nytt sätt att tigga. En silfverslant upplyser honom emellertid om hans misstag och belönar honom för hans intresse för de sköna konsterna.