ska lejonet och puutern klättra aldrig upp i träd, såsom öfriga arterna af kattslägtet; följaktligen är en menniska på en gren, ötver fyra alnar från marken, så att hon ieke kan nås genom ett språng, utom all fara, huru mycket än motsatsen påstås. Lejonen äro mycket talrika i Auras och rundtom i Batna. Berget Bu-Arit, som är omkring 27 mil långt, har en sådan mängd af dessa vilddjur, att mt Chassaing, efter att ha dödat 14, visste med säkerhet att åtminstone 12 funnos qvar. Han uppgör en beräkning öfver hvad blott ett lejon kostar hang grannar och vänner, sålunda: ett får om dagen till 12 francs, en oxe i månaden till 50 francs samt en häst och en mulåsna hvarannan månad till 400 francs (fastän lejonet stundom förtär ändå dyrbarare hästar) — hvilket gör 7380 francs om året, och i de nämnda distrikterna anslår han totalvärdet af hvad lejonen ödelägga till 671,580 francs årligen, utan att inberäkna förlusten af kameler och andra husdjur. Det är alltså omöjligt att lefva i fred med lejonen, och om en vänlig öfverenskommelse med dem kan der ej bli fråga. Det algieriska lejonet är långt mera härdigt än i allmänhet antages. Öm alltså en exentrisk engelsman skulle få det infallet att vilja naturalisera lejon och pantrar i EngJand, så är det en afgjord sak, att klimatet ej skulle lägga hinder i vägen för ett så filantropiskt försök.