min lilla vän, låter dels bättre än ordet spela och dels är det mera betecknande. om ihåg det för en annan gång. ?Ja häri kan du-ha rätt, och det villjag verkligen göra?, svarade jag i samma ton. Men, kära Emilia?, återtog. hon, ?jag tyckte du i går sade dig allsicke vara musikalisk.? Man kan ju spela litet, utan att derför just vara musikalisk. För att vara en konstdomare fordras ganska mycket; ty som jag i går sade ...? Kära du, det behöfs icke upprepas. Men spela nu litet, det skåll göra oss nöje. Ack ja, instämde den unga frun. Och jag spelade ett af mina vackraste favoritstycken, utan ett endaste felgrepp. Du spelar ju rätt snällt?, sade Konkordia, då jag åter fattade mitt arbete. Kanske du också sjunger? SÅh ja, enkla folkvisor och små romanser.? Kan du ingen aria ?? — ?Nej, kära du, det är för storartadt. Ja, men du borde verkligen försöka. Jag är öfvertygad att Georg skulle bli riktigt förtjnst.? Åh, tror du det? Nå då vill jag göra det en annan gång.? Ja, gör det, min lilla vän.? Och jag tyckte att hon den aftonen såg blidare ut än vanligt. Följande morgon var jag ännu ej riktigt klädd, då mina svägerskor inträdde. De sågo helt gravitetiska ut och deras pannor voro molnhöljda. Georg var borta. Helt förskräckt tänkte jog på nödvändigheten att ensam behöfva emottaga den storm, som var i antågande: Hvad i all verlden gär ät et?? frågade