Nu tyckte jag mig lugnt kunna åhöra hvad som helst. sHan är ibland dem som tiga och lida, ifyllde Konkordia, som säkert icke fördrog att mitt ansigte ljusnade. saSom sagdit, återtog Emerentia. Georg är vand vid mera ordning än som nu för tiden bestås en äkta man. En hustru, som vil sköta om sitt hus; måste stiga tidigt upp om morgnarne och sjelf lägga en ordnande hand vid allt. Tror du att en hustru, som på sängen dricker sitt kaffe, kan fordra någon aktning af sin man? Ett äktenskap utan ömsesidig aktning är en ren lycka. Det är en känd sak. Jag medger att jag i dag drack kaffe på sängen, hvartill Georg öfvertalade mig; ty jag var illamående. Men att jag härför kan mista aktningen, är mig sannerligen en gåta. Huru i all verlden kan ni, mina kära svägerskor, veta af denna småsak?? Vi mötte tillfälligtvis din kökspiga vid Munkbron?, svarade Emerentia, som jag yckte, en smula förläget.. ?Men hon sade icke att du var illamäende.? Huru kunde hon veta detta? Jag hoppas emellertid att du inser vår välmening; ty, Emilia lilla, en hustru måte vara mycket praktisk, om hon skall unna uppfylla sina pligter.? Det är visst och sannt?, svarade jag welt glad, emedan jag såg de rustade sig ill affärd. : : t ?Men hvad är det för en vacker pjeb?? rågade Koönkordia och fattade ett särdeles väl arbetadt nålfat af silfver, som stod på oilettbordet. sTycker du om det lilla fatet, så tillåt nig skänka dig det. . sTack, goda du.. En så präktig present, ivad fatet är tungt. Se, Emerentia.t 7