Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 3

nrors HAnUuctsollllraae auch adiSsclr att alva tlen betydlig utsträckning, onekligen eger ett stort intresse, återgifva vi den härnedan: Stormäktigste Allernådigste Konung! Det oafvisliga behofvet af en jernbana för underlättarde at den öfvej na trafik, som at ålder fortgått emellan provinserna Westmanland sl och Dalame, har föranledt landstinzen inom dessa provinser ait hvar för sig anslå medel till undersökning för en jerrvägsförbindelse emellan Mälarehamn och Siljans vattenbassin och hafva J undertecknade komiterade blifvit utsedda att såväl bringa detta Leslut till verkställighet, som i öfrigt befrämja framgårvgen af de båda provinsernas önskningar i berörda hänseende. I. Vid fullgörande af detta uppdrag väga vi unI derdanigst utbedja oss, att Eders Kongl. Maj:t täcktes skänka sin kraftiga medverkan för afhjelpandet sf ifrågavarande bekof, hvilket redan blifvit, såsom särdeles påfallande, erkändt af de myndigheter, som egt uppdraget att, efter utredning af orternas industriförhållanden, föreslå riktningen för statens stambana. Så hade år 1856 förre chefen för statens jernvägsbyggnader, herr öfverste Ericson, uti sitt till Eders Kongl. Maj:t afgifna underdåniga betänkande rörande statens jernvägsbyggnader, yttrat sig högst gynnsamt för en stambana, utgående från hufvudstaden i riktningen mot sjön Siljan, och jernvägsundersökningskomiten anförde uti sitt år 1:59 afgifna underdåniga betänkande rörande riktningen af stambanorna norr om Mälaren, att bristen .på spanmål i det bergsoch skogsbruande distriktet jemte öfverskottet deraf söder om dess gränsor, halva afåldergifvit spanmälsrelsen ifrån Mälaretrakten sin riktning ler till norr; vidare att likasom spanmål e!sen har sin riktning emellån norr och 8öer, så hafva ock bergsprodukternå sökt sig kortaste vägen ifrån norr till söder, för att med minsta kostnad träffa de närmast belägna hamnarne vid Mälaren, h rån desamma billigast kunna föras till hufvudstaden för export eller till sådana konsumtionsorter dit sjötransport erbjuder sig; vidare att samma riktning ifrån söder till norr råder ä!ven för Ländeln med importoch fabriksvaror, och slutligen att då ela den större rörelsens riktaing inom den del af landet, som den norra stambanan jerste föreningsbanan derifrån till den vestra skola genomskära och som begränsas af Östersjön, Mälaren och Hjelmaren samt en linie, dragen ifrån n Siljan rätt i söder, äfvensom Gefle-Dalagår i norr och söder; sa är det tydligt rda stambanor måste utläggas så att de, med iakttagande af denna hufvudriktning, dels genomskära midten af det spanmå!sproducerande iandet, dels ock, särdeles med afseende på bergsYbruket, på det sätt beröra dess distrikt, att de äl kupna uppsamla större qvantiteter för att flemna antirgen vid Gefle, Strömsholms kanal någon af Mälarens hamnar eller andra inre gelleder, som öck inom sjelfva distriktet biträda med transport af råämnen, malm och tackiern för grufvor och hyttor till förädlingsverkstäder. För att på ett öfvertygande sätt ådagalägga öfverlägsenheten af den trafik, som strömmar uti den af undersökningskomiten antagna hufvudTiktning emellan norr och söder, halva vi samlat och få härjemte i underdånighet bifoga uppgifter, såvä den qvantitet spanmål, som under förlidne vinter och vår blifvit försåld och forslad ifrån Westerås i nordlig riktning till bergslagen och Dalarne samt särskildt till Falun, äfvensom de qvantiteter bergs: och brukseffekter, som under loppet af 10 år blifvit ifrån beraslagen och Dalarne forslade till Mälarehamn vid Westerås, samt slutligen å hamnintraderna i sistnämnda stad under loppet af de sednaste 10 åren. De qvantiteter spannmål, som varit föremål för transport af enskilda producenter ifrån södra och sydöstra delarne af Westmanland till bergslagen och Dalarne, kunna väl icke af oss i siffror niärmare uj.pgifvas, men vi anse, efter. derom inhemtade tilltörlitliga upplysningar. att beloppet af sådan spanmål varit minst lika stort med det ifrån Westerås stad afsända. Om den betydelse för Sverges jernhandtering provinserna Westmanland och Dalarne ega, vittnar kommerskollegii sednaste årsberättelse r1örande bergshandteringen i riket, hvaraf upplyses, att utaf den qvantitet bergsoch brukseflekter, som år 1863 inom hela riket frambringades, hade omkring sdelar al jernmalmsbrytninggen samt nära fsdel af tackjernsoch stängiernsti llverkningen tillhört sagde provinser. Det endla medlet för vidare utveckling af denna vidtomfattande och för hela landet vigtiga industri är lätta och billiga kommunikat:oner, och knappast torde man för närvarande kunna göra sig ett begrepp om de jättesteg, jernhandteringen skulle taga, ifall en jernväg med billig transportkostnad öppnades, genom hvilken Dalarnes skogsrikedom kunde blifva till gagn för Westmanlands ymniga malmtillgångar, oci må härvid nämnas, a:t endast Norbergs grufvefält i Westmanland, som enom en bibana lätteligen kan med här ifrågavarande stambana förbindas, år 1863 lemnat 1,183.775 centner malm, eller mer än edel af hela rikets malmuppfordring. Behofvet af lättare förbindelser emellan Siljans och Mälarens vatten, har sedan längre tid till. j. baka vunnit ett allmänt och lifligt erkännande, och 6 års erfarenhet har redan ådagalagt, att Gefle-Dala-jernväg, oaktadt den på ett tillfredsställande sätt löst sin förnämsta uppgift, likväl icke förringat behofvet af en jernvägsförbindelse emellan Dalarne och Mälarehamn. Att en enda stambana skulle kunna tillfredsställa de norr om Mälaren belägna landskapernas behof, kan numera icke rimligtvis antagas, sedan de norrländska proviaserra uppträdt med starka anspråk på jernvägskommun:kation med landet i söder. Den vid sistlidne riksdag beslutade stambanan emellan Stockholm och Upsala antyder ofelbart den riktning en jer örbindelse med Norrland bör följa, men uppdraga en jernvägslinie, som vore på en gång betjena både Norrland och Dalarne, åste ofelbart misslyckas, emedan ett sådant förk aldrig skall, med den utsträckning dessa jandsdelar ega, förmå nöjaktigt tillfredsställa någonderas vältörstådda intresse. Då söder om sjöarne Mälaren och Hjelmaren förläggas tvenne stambanor, den ena vester och den andra öster om sjön Wettern, och hvilka komma att närma sig till hvarandra på mindre in 7 mils afstånd, så kan det icke vara billigt eller ens klokt att antaga att Norrland och Dalarne kunna inom en landsträcka af icke mindre än omkring 30 mils bredd, ega nog af en enda jernbana för utvecklingen af deras storartade industri, — deras för föderneslandet högst vigtiga näringar. Det stora bidrag af bruks och skogseffekter dessa provinser lemna till landets export och den ofantliga trafik, som deraf framkallas, måste gif: va åt deras anspråk fullt ut lika stor giltighet, som kan tillerkännas de fordringar, hvilka nå gon annan, hvilken som helst del afriket; må kunna framställa. En stambana ledd genom södra delen af Upland, Westmanland och Dalarne till Siljans vattenbassin vid Insjön, måste oemotsägligen vara den, som kan bäst befrämja dessa orters intres. sen genom att underlätta den stora trafik, som der af ålder utbildat sig, — en trafik, som eger sin grund uti beskaffenheten af de vigtiga närindar, som der bedrifvas, och hvilkas alster likaledes af ålder brutit sina oföränderliga naturliga gar, såväl för export, som för utbyte och konsumtion. ste, allernådigste konung! ga framställning eders K. M:t täcktes vid sistförflutna riksdagen göra till rikeis då församlade ständer rörande riktningen af norra stambanan, hafva vi blifvit förvissade derom, att dessa af oss här i underdånighet uttalade åsigter öfverensstämma med Eders K. M:ts egna, och vi våga fördenskull, uti de provinsers namn, hvilas talan vi fi vädja till Eders K. M:ts aldrig