Aftonbladet – 3 augusti 1865, sida 2

MINA SVÄGERSKOR. SKIZZ Ar SYLVIA. Det var så höstlikt och kallt. Vinden ilade tjutande fram öfver Carl XII:s torg och förde med sig de sista gulnade löfven, från de fram och tillbaka hviftande träden. Från vårt förmaksfönster satt jag och såg härpå och tänkte derunder på mitt kära, trefliga barndomshem, som jag nyss hade lemnat. Huru noga ihågkom jag icke hvarenda vrå och vinkel. Allt hade sina bestämda platser. Midt i natten kunde man finna reda på det man sökte. Tiden var också indelad på bästa sätt, och ändå fann man aldrig att timmarne voro enformiga eller långsamma. Vid denna tid, hvad gjorde de väl nu, tänkte jag och tyckte mig i detsamma se, huru skymningsbrasan brann i det lilla hvardagsrummet. Huru min far satt framör den i gungstaolen och drog väldiga bloss ur sin stora sjöskumspipa. Jag tyckte mig se, huru min: mor satt på ena sidan om honom och min syster på den andra. Jag visste också om hvem de talade; ja, jag vågade hälla tusen emot ett, att talet rörde sig kring den nyss gifta, äldsta dottern. De tro henne vara mycket lycklig och mena att till våren besöka henne. Ack, väl vore, om jag redan hade er här, jag börjar redan längta! Längta efter blott åtta dagars giftermål. Det är något oerhördt!