Vid fråga åter om ansvaret för dessa makt-: missbruk, har advokatfiskalsembetet att begära tillämpning af de utaf hr justitiekansleren uttalade grundsatser. enligt hvilka å ena sidan polis mästarens alltid svåra, men vid tillfällen sådana som de nu ifrågavarande särdeles brydsamma ställning påkallar vid bedömande af hans embetsutöfning yttersta varsamhet och foglighet från åklagaremaktens sida, men å andra sidan är af yttersta vigt, att ansvaret, särdeles för det olagliga våld polismästaren sjelf tillåtit sig, varder så allvarsamt, att förnyande af dylika farliga och förargelseväckande tilltag i möjligaste måtto afböjes. Med åberopande häraf yrkar jag vördsamt å advokatfiskalsembetets vägnar, det hr polismästaren Wallenberg, för hvad i omförmälda hänseenden blifvit honom till Jast lagdt såsom förbrytelser i embetet, genom hvilka polismästaren synes, ehuru af förhastande och öfverilning: hafva kränkt om ej allmän, åtminstone enskild rätt och säkerhet. måtte varda ådömdt ansvar i enlighet med bestämmelserna derom i 25 kapitlet 16 strafflagen, hvarjemte polismästaren torde förpligtas att till Männich, på sätt denne begärt, utgilva ersättning för hvad han, till följd af kongl. hofrättens beslut, förskottsvis måst till vittnena, konstförvandterna Malmström, Borglund, Holmsten, Rosenborg och Engeström, äf vensom pigan Sofia Andersson, för deras inställelse, erlägga; men då, hvad angår Mtinnichs jemväl gjorda anhållan om godtgörelse för kallelser af vittnen i målet. MUnnich icke visat om och hvilken kostnad han för detta ändamål haft, lärer samma anhållan icke kunna bifallas.?