Aftonbladet – 2 augusti 1865, sida 2

AMALIA. Boman I tvenne delar. Ar Jos Marmol). PIeke ännu?, svarade den gamle soldaten, som från törstugan inträdde i salongen. Blodet strömmade öfver hans ansigte från ett huggsår i hufvudet och han bar i handen Eduardos länga värja, som han -astade in i kabinettet till de der församlade, som sökte skydd bakom den af Daniel improviserade barrikaden. Derpå sökte han med den ena handen stänga salsdörren, under det han med den andra borttorkade blodet, som rann honom i ögonen och hindrade honom att se. Amalia !? ropade Eduardo till sin brud, som hängde sig fast vid hans arm, Amalia, detta är att förlora oss alla! Gå ut i salongen !? Men hans stämma hördes ej genom det förfärliga larmet och skriket, som kom från sängkammaren, der ett par banditer stupat för Eduardos välriktade skott. Speglar och möbler höggos i stycken under de vildaste rop, fönsterrutorna klingade, porslinet på Amalias toilettbord sopades 1 golfvet — med ett ord, larmet och hämderopen voro nästan det förskräckligaste i hela detta ohyggliga uppträde. Då Eduardo aflossade sina pistoler, drog gig röfvarhopen några steg tillbaka, men i ) Se A. B. n:r 83—85, 87, 89—92, 94, 86—102, 104, 106, 107, 109, 112. 113. 116. 117 (RB). 119, 12 (B)-—L26, 128—134, 135 198, 140-— 1Tt8, 146—138, 160—173