Den snillrike romanförfattaren och trädgårdsmästaren Alfons Karr berättar, med anledning af de talrika arbetsinställningarne, följande anekdot: Den lilla staden B. befann sig nyligen i stor förlägenhet. Från urminnes tider hade man der blifvit rakad för sex liarder. För några månader kommo barberarne öfverens att låta betala sig hela två sous. Invånarne gjorde då en strike?, de beslöto modigt att behålla sitt skägg och låtsades anse detta som en fördel. Emellertid hotade man stadens barberare att förskrifva barberare från Paris. Sådana skulle man lätt få, om man garanterade dem alla stadens borgare till kunder. Barberarne insågo serligen då att de måste gifva vika, men de ville åtminstone hämnas sitt nederlag. De kommo derför tillsammans och tillkännagåfvo att, då man icke ville gå in på en fordran som de ansett rättmätig, ville de fortsätta såsom srut att raka för sex liarder från och med följande dagen, då en stor fest skulle ega rum. Denna nyhet förorsakade stor glädje i den hilla staden. Man hade gjort stora förberedelser till festen och funnit det ledsamt att hela staden dervid skulle uppträda med långt skägg. Tidigt på morgonen satte barberarne sig i rörelse. Låtom oss följa en af dem pa hans väg. Han inträder hos en af stadens framstående män, som mottager honom väl och utan att göra någon anspelning på det misslyckade prejeriförsöket. Barberaren börjar sitt göromål; han för knifven skickligt öfver kundens högra kind. men Låller derpå plötsligt upp: Ursäkta min herre, säger han, ?tillåt ... och så torkar han sin knif, stoppar den i fickan, tar sin hatt och går. Kunden sitter qvar med utsträckt hals och intvålad haka. i tanka att mäster Pierre blott af lögsnat sig för ett ögonblick och skall komma åter för att befria honom från andra hälften ar sitt skägg, men han väntar förgäfves. En half timma förgår. Han skickar bud till barberaren, men denne har icke kommit hem. Då mister Pjerre tfemnatte sin förste kund,