Aftonbladet – 2 augusti 1865, sida 2

lade in i kabinettettet, der hon kastade sig framför Eduardo för att skydda honom med sin fina gestalt, medan Daniel tog Pedros sabel och ilade efier henne in i kabinettet. Men i bans spår följde mördarne. Eduwrdo tog Amalia i sma armar och sökte förtviflad en möjlighet att komma undan. Daniel, som var midt i rötvarhopen, fick ett dolkstygn i högra armen, i samma ögonlick som en annan dolk inträngde i brötet på Eduardo, hvilken blott genom en naturlig ansträngning förmådde hålla sig ippe ännu ett par sekunder. ty han var tödligt sårad. Och i detta ögonblick, då han af Amalias armar uppehölls ännu en ninut, medan hans venstra arm ännu hoande höjdes mot Mashorcas bofvar — då. Daniel, ehuru sårad, med sabeln i hand; örsvarade sig som ett lejon — då ljöd eu tarkt slag på gatudörren, hvilken öppnades vf Luisa som igenkännt Firmins röst. En äldre mun, insvept i en mörs poncho, törtade in i salongen och ropade med hoande men sorgsen stämma: Håll, häll, i diktatorns namn! Denna betallning hördes af alla, utom af Iduardo, hvars själ i samma stund flydde och hvars hulvud nedföll på Amalias röst. I nästa sekund böjde hon också sin köna panna och nedföll liflös bredvid sin nakes, sin Eduardos lik. I detta ögonblick elog klockan elfva. cMin far! Hiuåt! rädda Amolia! ropade Dan:el, som igenkännt sin fars stämma. Men Amalia behöfde nu ej räddas. Blek och kall hvilade hon på den brudliga bädd löden med blodiga händer beredt henne rid Eduardos sida. Da. iel trätfades i detsamma af ett hugg hufvudet och nedsjönk sanslös i sin fars mar, uten medvetande af att denne med