Aftonbladet – 2 augusti 1865, sida 2

ega fria händer och lättare kunna nå de angripande, sparkade undan en stol, och vägen skulle varit fri, om ej Daniels klubb: i detsamma fällt en man till marken, så att denne blef liggande midt i öppningen Rädda Amalia, Daniel, rädda henne lemna mig och rädda henne! ropade Edu ardo, darrande af raseri öfver de hinder som oupphörligt voro i hans väg, och öf ver hvilka ej ens hans långa värja nådde Allt detta hade upptagit mindre än tic minuters tid. Sex eller åtta af röfrarne lemnade nu sängkammaren, under det de öfriga på sina förmärs anmaning närmade sig kabimettsdörren för ait genombryta bar rikaden. Men detta skedde med en vis: tvekan och försigtighet, så att knappt tvi eller tre stolar nedrefvos, innan E::uardos långa värja åter bortjagade de antallande Ingen af de båda vännerna var ännu sårad Eduardo kastade en blick ut i salonger och ropade på franska till Daniel: Rädda Amalia! Bär henne ut ur salon gen genom andra dörren, gå tvärt öfve vägen och göm dig i det djupa diket. Inom fem minuter skall jag hafva krossat lam. porna här och i mörkret skall jag lätt komme ut och upphinna die Jat, sade Daniel, det är det enda som återstår, jag visste det, men jag ville ej ett ögonblick lemna dig. Jag räddarienne och är tillbaka hos dig inom två minuter. Som en blixt var Daniel ute i salongen, der han släckte lamporna och en af kande labrarna, men innan ban hunnit till den an: dra, instöriade salongsdörren brakande och er ny trupp af de demoner, hvarmed Rosas styrelse upprätthölls, fylide rummet. Amalia uppgaf ett hjertslitande jämmer. rop och ryckte sig lös från den döende Pedro öch den halft vanmöktiga Luisa, samt