Aftonbladet – 1 augusti 1865, sida 2

lecude äte: kommit. utbytte en blick med sin Eduardo, hvari bäda tycktes inlägga hela I sin själ. då Luisa hastigt instörtade i rummet. I I samma minut som den unga flickan slldeles död-blek visade sig i dörren, hördes ett gräsligt, skarpt och geoomträngande ijut från den inre gärden, der tillika ett skott alflossades. Och innan Luisa hunnit säga ett enda ord, innan ev enda fråga blifvit gjord, gissade alla hvad som häudt, då i detsamma genom kabinettets fönster syntes en mängd wörka gestalter, eom störtade in i Luisas rum och derifrån i Amalias toilettrum. Allt detta hade försiggått med blixtens hastighet. Men lika hastigt bade Eduardo fört sin maka ut i salongen och fattat sina pistoler som lägo på spiselkanten, medan Danie sk utit fram det tunga bordet med lampan och allt hvad derpa fanns framtor dörien mellan kabinettet och sängkammaren. e Rädda oss, Daniel!? ropade Amalia och störtade fram rill Eduardo, då denne tog sina pistoler, Ja, min Amalia, men det kan blott ske med strid; nu är det ej ud att spilla med ord. De sista orden dränktes också i det döfvande ljudet at tvenne pistolskou, då Edusrdo på fyra stegs aiständ pal eld på de bavditer, som inkommit i savgkamiisren, Daniel diog frem stolar och staplade dem upp framiör dörren. I detsamma hördes srån gärden en stämma, som hkt eit lejons vinude öfverröstade de öfrigas skrik och O, min Gud, de hafva mördat Pedro! utropade Amoölia, som gripit om Eduardos veustra arm och ej vilie släppa den. (Slutet följer.)