Aftonbladet – 31 juli 1865, sida 3

UTITODIUUTT ALI v al vada nKalullalut UL nästan hela navuonen. Lvgstiftande församllingen har beviljat enkan efier den i striIden mot de upproriska fallne general Morisset en lifsuds pension. Atlantiska telegrafen. I Då i dessa dagar en expedition åter af Jeått för att nedlägga en telegrafkabel mel lan gamla och nya verlden, under förbällanden som synas lofva en gynnsam utgång af detta jäteföretag, torde det icke vara utan intresse att i minnet äterkalla det töregående försöket i samma väg, hvilket, efter stora ansträngningar och vexlande utsigier, som bekant är, slutade med att misslyckan, En redogörelse härför kan också gifva en föreställning om, med hvilka oerhörda svårigheter töretaget haft att Kampe. År 1856 konstituerade hrr Cyrus Field (amerikanare), Brett, Whitehouse och C. Bright det transatlantiska bolaget, med ett kapital af 7 millioner rdr rmt. fördeladt på 350 aktier ä 20.000 rdr. Englands och Förenta Staternas regeringar beviljade hvardera ett årsansl. g af 250.000 rdr rmt, begränsadt inom viss tid, samt lolvade ett kraftigt bistånd vid undersökningarne och vid kabelns nedlä: gande. Det beslöts att vedlaggningen skulle ske sommaren 1857. Atständet mellan Trinidadviken (Newfoundland) och Vulentia, då liksom nu bestämd till utgångspunkt på den europei-ka sidan, är omkring 270 sv. mil. På den tiden egde man blatt en temligen osäker kunskap om Atlantiska hatvets djup. För att leda det väldiga företaget till en lyckosam utgång, hade man behöft en närmare kännedom om hafvets djup och botten, om kablarnes motståndskraft, om trådens isolering och konduktivitet m. m. Men alla ingeniörern. 8 yrkanden på anställande af töregående experimenter i dessa afseenden mäste vika lör direktionens bestämda vilja, att tråden skulle nedläggus under sommaren 1857. Hela kabeln, färdig, kostade omkring 4,200 000 rdr rmi. Man hade, såsom redan är nämndt, en ganska ofulikomlig kännedom om Atlantiska hafvets djup på den sträckmng cer kabeln skulle neöläggas. Några är förut hade löjtnant Berryman, vid Förenta Staternas marin, såsom befälbafvare på åvglartyget Arctic verkställt talrika pejlingar mellan Europa och Nordamerika, och han hade angifvit en väldig underhafsplatå, belägen på ett medeldjup af 10.700 fot. Den berömde Maury hade genast döpt denna till telegrafplatån?, säsom börande förr eller sednare skola mottaga den tråd, som skulle förena de bäda verldarne. Bolaget utverkadeaf regeringen att ett fartyg af den kongl. marinen tick närmare undersöka denna sträkväg, Uppdraget anförtroddes åt kapten Daman på Cyclops, hvilken härtill använde månaderna Juni och Juli 1857, Pejlingarne gäfvo vid handen, att fr n irländska kusten ökades djupet långsamt ända till 350 fot, med svadbotten hela vägen; derefter vidtog hård klippbottnen, och djupet ökades hastigare, vexlande mellan 1060 och 3100 fot på en längd af 17 sv. mil. Slutligen sänkte sj hafsbotten plötsligt till mer än 9800 fot. Man hade uppnätt det djupa hafvet, som räcker ända tll på 30 mils afstånd från Newfonndland, d. v. s. en löngd af 220 mil med omvexlande djup af 9300 iill 14,000 tot. Denna hafsbotien är en mjölaktig gyttja, mjuk, något seg samt genomskinlig; men benämningen platå är oegentlig i detta ords vanliga geogratiska betydelse, ty långt ilrån att vara en slätt, syne3 denna botten vera en bergsregion, der lika höga kedjor resa sig som Cevennerna eller Jura. Efter kapten Daymans återkomst var rlit redo för kabelns nedläggning. Englund ställde skeppet Agamemnon 73200 tons) och Förenta Staterna fregatten Niagara (5200 tons) till bolagets disposition. Hvartdera fartyget tog hälften af kabeln ombord, och de utgingo samtidigt från VuleutiaNiagara skulle låta hela sin kabel löpa ut och ute på hafvet skul!e ändan deraf hop: lödas med den delen af kabeln som Acgaumemnon förde. Hoppet om frarogåug var hos de sakkunniga icke stort: utom det att de anställda experimenteroa voro alltför kvapphändiga, ansägs äfven det klumpiga uthalvingsmaskineriet föga tjerligt. Expeditionen, som utom N vgara och Agamemnon utgjordes af amerikenska korvetten Su-quebannah, engelska korvetien Leopard och engelska fregatten Cyclope, hvilken sistnämnde skulle verkställa de hydrogratiska beräkningarne och visa kur sen, samlades i Valentia den 3 Aug. 1857. Etter att flera gånger halva utbrutit dum erofva landgörningskabeln men blott på ringa djup, och sedan hufvadkabelm blifvit astgjord vid denna, gick Niagara till gjös ned en hastighet af Å, 5 till 6 knop; eln var nedlagd på en sträcka af mer 50 mil, man hade u, pnått det största djupet och redan hoppades man på framgång, lå på tredje dagen, kl. 3 på morgoners, tabeln tvärt afbröts 125 fot under vatiaet och på 11,000 fots djup. Ingeniören skyllde på uthelarens oskicklighet, hvilken, tvärt emot erhällna order, hade försummat atv släppa efter tillräckligt när skeppets nakier ipplyftades af vågorna. Huru som helst, 4 mäste företeget vu öfvergifvas, och flotiljen återvände till Plymouth. Oxperimenter, fom nu anställdes, leude ill det resultat, att man beslöt att nästa säng börja nedläggandet midt på oceanen, nalfvägs mellan Valentia och Newfoundland. Expeditionen, som ånyo utgick den 10 Juni 1858, hade att kämpa med svårt väder. Skilda från hvarandra, sammanträffade ock artygen den 26 på den bestämda mötesplatsen och började genast operationen, men edan kabeln tre särskilda gånger blifvit ifbruten, måste flottiljen återvända till Engand. Den 17 Juli oick den åter 4ill .ssAa