nades åt räddningen af lösören, och alltför liten samlad kraft åt törsöken att hämma sjelfva elden. En oxe och ett par kaltfvar innebrändes, och ett par karlar, som biträdde vid räddningen, blefvo brända, dock ej farligt, å händer och ansigte. Erik Olssons manbyggnad med tillhörande uthus uppbrändes; likaså Petter Perssons enkas bostad med ladugård, samt alla uthusen till Per Anderssons gård, hvaraf manbyggnaden med möda räddades. Länets brandstodsbolag torde tör denna eldsvåda få utbetala omkring 7000 rdr eller inemot tredjedelen af hela den under föregående år öfliga brandskadeersättningen för året. Att Per Anderssons manbyggnad kunde räddas, derför sade man sig hafva i första rummet att tacka, näst Försynen, handlanden Alfrid Wistelius och sergeanten Rosdahl, hvilka, jemförelsevis tidigt anlände till brandstället, ordnade arbetet och ej sparade sig sjelfva. Deras bemiödanden skulle dock ha strandat, om ej omsider 4 brandsprutor med manskap cch en mängd vattenkörare anländt från Örebro. N Landsortstidningarne äro för öfrigt uppfyllda af berätt: Iser om eldsvädor och skogseldar på mångfaldiga ställen, förorsakade dels genom åskslag, dels genom vårdslöshet under den ihållande starka värmen.