Ja, sefiora. Men gallerporten till träd gården... jag vet ej huru det är .. två gån ger har jag om morgonen funnit den öp pen ehuru jag om aftonen sjelf stäng den och lagt nyckeln under min hufvud kudde. SBefiora, upprepade Luisa, det är be stämdt en vagn som stannar här.? Ja, du har rätt. De äro säkert här nu Gå Pedro, men öppna ej utan att först för vissa er om hvilka de ankomna äro.? Frukia iogenting, seiiora, jag är ensam men jag är försigtig . frukta ingenting.? Amalia hade icke misstagit sig. De per soner hon så länge och så oroligt väntat anlände just 1 detta ögonbligk. Dörren til salongen öppnades och Daniels välkänd: steg horaes nt derpå i kabinettet, I nä sta ögonblick stod han sjen a uvisön toiletirummet. Ah, sefiora, utbrast han, ?jag had hoppats få det nöjet att i afton samman träffa med ett vackert fruntimmer, men jag öfverrask s af lyckan att befiuna mig intö en gudinna!? PÄr det sannt?? frågade Amalia med et förtjusande småleend-, i det hon pådrog er hvit handske som hon höll i sin vackra hand. Fullkomligt sannt?, svarade Daniel son beundrande betraktade sin kusin, ?så sann att jag aldrig vet mig förr hafva sett e1 qvinna som du, med undantag afen viss . 7En viss uvg dam, till hvilken jag änn denna afton skall skrifva och berätta er stor nyhet?? Ja, och jag... jag... jag gör så här? sade Daniel och tryckte en kyss på Ama Jias panna. ?Seså?, tillade han, nu skole vi tala allvarsamt.? Ja, tiden är minsann inne, svarade Ama lia leende.