Aftonbladet – 29 juli 1865, sida 3

amspråk frågar helt hastigt den ene af främlinsarne hvar skepparen eller redaren föörvarade sin oenningkista. Denne blef något förumdrad, men agande alltsammans för ett raljeri, swarade han: Nog finnes den dernere i kajutan, och nog finnes der pengar också, men icke behöjfver du just se dem.? Den främmande nedsteg derpå och ipphemtade kistan. Då skepparen märkte att let ej var raljeri, fattade han en bätshake och slog dermed den djerfve. Men i samma ögonblick sträcktes han sjelf med ett skott död ned af den i båten qvarblifne. Härpå kastade de re röfrarne den dödsskjutne i sjön och hotade matrosen med samma öde, men läto slutligen af hans böner beveka sig att skänka honom lifvet, troligen emedan de, såsom obekanta, hade föga att befara. Ensam med Saima, hvarifrån naturligtvis penningarne blifvit af röfrarne borttagna, hade matrosen ankommit till trakten af Leskelä såg, icke långt från Sordavala stad, hvarifrån han sedan begaf sig till härvarande länsman. Någon anledning att misstro hans berättelse har ännu ej förefunnits. Enligt matrosens uppgift hade de tre röfrarne varit klädda i den drägt, allmogen i Pyhäjärvi och Räisälä socknar bär. Såvidt jag vet har ännu ingen spaning på banditerna vunnits.? Lördagen den 22 dennes slog åskan ned i en kasern för jernvägsarbetare vid jernvägen en balf mil från Helsingfors. Flera arbetskarlar sofvo i samma rum; dörren stod öppen, fönstret var tillslutet. Åskan slog in genom fönstret och träffade icke den närmast detsamma liggande karlen, utan en annan, som låg bakom honom — endast på ett par qvarters afstånd — uppå en annan brits. De öfriga vaknade af skrällen och funno sin kamrat stelnad och död, och ?med rök uppstigande ifrån håren4 eller itrån skjortan, som hade blifvit antänd. — Den döde var af 31 års ålder. Ingen antändning skedde för öfrigt i rummet, utan åskstrålen utgick genom den öppna dörren.