STOCEHOLM der 29-Jull Hvad man haft något skäl att befara, till 1 öljd af den stora lojhet och liknöjdhet, som ippenbarat sig före riksdagsmannavalen i wutvud taden, har i ganska väsentlig mån t yekräftat sig. Antalet af dem som deltogo valet var mycket ringa i jemförelse med le två närmast föregående riksdagsmannavalen. Följande aatal röster afgåtvos nemigen: 1859. 1862. 1865. I:sta kretsen 17.538 14.064. 10.200. dra kretsen 14.366. 12.303. 8,758. ;:dje kretsen —17,719. — 12.564. 11.104. de kretsen 14.280. 9,646. 6 370. te kretsen 14.250. 13,800. 7.287. 78,153. A3,719. Delta är så mycket märkligare som vid le närmast föregående valtillfällena valordingen innehöll en mängd trassliga bestäm: nelser, som förorsakade mycken omgång : ch tidspillan, så att de valberättigade mäte för deltagande i valet ofira en hel förniddag, hvaremot de denna gång när på örmiddagen dem bäst syntes genastå finuol: flemna sina valsedlar och således för? töfvande af denna vigtiga medborgeriga rättighet endast behötde uppoffra nå;ra minuter. Anledningen till detta bedröfliga förhålande måste utan tvifvel sökas deri, att lertalet af valmän, till följd af de fullstänliga segrar, com de liberala listorna vunno vid de båda sednaste valtilltällena, ansett ett liberalt valresultat i hufvudstaden vara en så enkel och gifven sak, att något slags ansträngning, något lifligare deltagande från valmännens sida icke vore behöfligt. Flera af de mest politiskt betydande och nflytelserika personer ansågo sig kunna lemna staden på utoch inländska förlustelseturer, utan att det ringaste var vidvjordt för att söka bereda någon de liberalas enighet och sammanhållning vid valen. Så kom den tropiska hettan och gjorde sitt till att förslappa sinnena och öka tendenserna till maklighet och likgiltighet för det allmänna. Sålunda blef det förberedande valmötet inom första kretsen ytterst fåtaligt besökt och inom två kretsar uteblefvo alla valförberedelser. Derföre lyckades det enskilda bearbetningar och manövrer i sista ögonblicket att på några I äll åstadkomma resultater, som utan tvifvel stå i strid med åsigterna hos den verkliga majoriteten af valmännen. Inom första kretsen vidtog man i sista ögonblicket den fiffiga manövern att för skens skull uppställa hr Schartau såsom kandidat, oaktadt det är nllmänt bekant, att hr Schartau icke mottager något val, liksom han med åberopande af sin ålder, som lagligen fritager honom från allmänna uppdrag, afsagt sig att vara stadsfullmäkt.g. Härigenom och dymedelst, att en man, ledd af personlig hämdlystnad, sprang ur hus och i hus, lyckades det att förhindra hr A. O. Wallenbergs val, ehuru endast ett par hundratal af röster skilde honom från hr Schartau. I tredje kretsen voro några kungsholmska protektionister synnerligt ifriga och verksamma för valet af kopparslagaren Brinck, hvarvid de, utom vädjandet till de protektionistiska fördomarne, der de förefunnos, särskildt sökte smeka handtverkar-. nes egenkärlik genom att förespegla dem, att en handtverkare borde blirepresentant, hvarvid mången af dem förglömde, att handtverkarne bli bättre representerade at en person, handtverkare eller icke handtverkare, som verkligen kan uträtta något till gagn för det hela och derigenom ätven för handtverkarne, än genom en riksdags man, som förmår och betyder och uträttar absolut ingenting. Det är i sanning en mycket tvetydig heder för Stockholms kommun, att kopparslagaren Brinck, utan annan merit än några vid förberedande valmötet framkastade, föga sammanhängande protektionistiska ord, bland alla valda erhållit det största antalet afgifna röster, vid samma valtillfälle, då A. O. Wallenberg stannat i minoritet: och vi I förmoda, att valmännen, uppväckta ur sin domning af en sådan skandal, skola skynda att vid blifvande omval godtgöra sin försummelse, så mycket hellre som vi tro, att hr Wallenbergs frånvaro för borgareståndet under närvarande omständigheter skulle i flera hänseenden innebära en svår förlust. På söder, inom femte kretsen, uppenbarade sig i rikt mått följderna af den totala bristen på alla valförberedelser. Den ene bland de af oss förslagsvis framkastade kandidaterna, hr P. Bjurholm, undanbad sig i sista stunden hos alla vänner och bekanta att bli vald; den andre, häradshöfding Dufva, förvställde man sig skola bli vald i en annan krets, och den qvarlefvande bland kretsens förra riksdagsmän, hr Ditzinger, hade likaledes undanbedt sig förtroendet. Under sådana förhållanden uppstod ganska mycken röstsplittring och till riksdagsmän utsågos ett par personer, professor Wistrand och kakelugnsmakaren Pettersson, om hvilkas äsigter och förmåga på det politiska området man känner intet. Anser man det vara af mindre vigt, hurudan politisk färg de personer ha, som man sänder till det i och genom sitt flerial i alla fall liberala burgareständet, så bedrager man sig högligen. Det är icke tillräckligt att borgareständets ledamöter ha den platoniska kärlek till representationsreformen, att de icke rösta emot det hvilande förslaget; de måste vara så intresserade derför, att alla andra frågor träda i bakgrunden och bli underordnade för detta intresse. Blir bor. gareständet mycket späckadt med ljumms eller tvetydiga reformvänner, så ser det illa ut med den stora nationalfrågan; ty man vt L 0 Ja — Aa ora j 0