Aftonbladet – 29 juli 1865, sida 2

sådan labyrint af brott, af falekhet, af förräderi! Hvem är du? Säg mig det! Definiera din ställning! Huru vågar du tala om att anfalla det hus der jag söker en fristad, dit u sjelf fört den yngling du kallar din vän, der...? För Guds skull, don Candido! Skall man då behölva förklara allting för er?? utbrast Daniel, bröt det bref han nyss skrifvit och räckte det åt don Candido. Ah! utropade denne sedan han två gånger läst brefvet. Kom i mina armar, beundransvärde yngling, för hvars skull jag upplefvat den rysligaste stund i mitt lit!? Godt, godt, vagnen är framme, Cuitifios förträfflige kusin.? Förolämpa mig icke, Daniel !? ?Nej, nej; farväl tills i morgon — nej tills i öfvermorgon. Vagnen står för dörren.? Farväl, Daniel, sade don Candido, än en gång omfamnande sin lärjunge, hvilken en halftimma sednare låg i djup sömn, under det don Cindido med högburet hufvud gjorde sitt inträde på Förenta Staternas område (såsom han sjelf uttryckte sig) och lemnade i Eduardos händer brefvet från dennes vän, FEMTONDE KAPITLET. Bruden. Läsaren torde påminna sig den vackra Oktoberdag, på hvilken visågo Amalia sysselsatt att bland sina rika drägter utvälja den, hvari hon ville visa sig som brud inför den man hennes hjerta karat. Pet är på aftonen af samma dag, som vi återvända till Barracas och återse Arnalia. Men dessförinnan mäste vi kasta ena blick på en vagn, som stannar vid porten af ett litet hus på gatan Corrientes, der en gemmal prest träder ut och stiger upp i vag