Aftonbladet – 28 juli 1865, sida 2

federala entusiasmen skall blifva känd öfverallt. Och den herrnX, tillade Daniel pekande på Don Candido, som småningom återfått fattningen då han hörue att Daniel sjelf bedt Cuitifio komma dit, ?anmärkte just nyss en sak, som ni kanske också sjelf tänkt å, kommendant. Hvad då, don Daniel?? Att Gaceta aldrig yttrar ett ord om er eller om de federalister som hvarje dag väga lifvet för sakens skull.? Det är sannt. De kunde åtminstone rycka rapporterna, men de göra icke det en gång! Er vän hade mycket rätt, don Daniel.? QOh, sefior?, inföll don Candido, ?hvem skulle icke undra på denna trstnad, då det ir fråga om en man af era förtjenster ! cOch de äro sannerligen icke från i går.? Från i går!? upprepade don Candido. Före er födelse egde ni rätt till samhällets aktning, ty er far, sefior Cuitifio, var ättling af en af våra utmärktaste familjer. En af edra berömda onklar, sefior, kommendant, gifte sig, som min mor berättade mig, med en kusin till min fru mor. Också har jag alltid för er hyst sådana känslor som tillkomma en slägting, utom det att vi förbindas genom de innerligaste sympatier för vär gemensamma sak.? Vi äro således slägt ?? frågade OCuitifio. Ja, och mycket nära slägt?, svarade don Candido. Samma blod rinner i våra ådror och vi äro för blodsbandets skull hvaran!ra skyldiga ömsesidig aktning, vänskap och beskydd.? Ja, om jag på något sätt kan tjena er.. Såledest, atbröt Daniel, rädd att don Candido skulle säga för mycket, således ryckas aldrig era rapporter i tidningen. Nej, visst icke, Jog har nyss inlemnat