Aftonbladet – 28 juli 1865, sida 2

Nej, men det är till Eduardo och ni lem nar honom det sjelf. Nu genast? När ni vill. Men ni skall fara i mit vagn och jag måste först tillsäga om denna. Ah, det var välbetänkt. Daniel utsträckte handen efter en rivg klocka, då en betjent i detsamma med nå got osäker röst anmälde: Kommendanten Cuitifio! Don Candido kastade sig baklänges i stoler och tillslöt ögonen. i 4Bed honom stiga int, sade Daniel SLugna er, min käre lärare, tillade han: detta besök bådar intet ondt. Jag är död, Daniel, svarade don Can dido, utan att öppna ögonen. Stig in, kommendant, sade Daniel oct steg upp för att helsa på Cuitifio, medar don Candido mekaniskt uppsteg, smålog och räckte ut båda händerna för att fatta Cui tiflos. Denne satte sig vid samma bord de läraren och lärjungen nyss tillbragt så mång: timmar. ?Huru dags erhöll ni mitt bref, kommen dant ?? Klockan tu i går, men jag kunde ej kom ma förr, ty jag hade några embetsförrätt ningar.? Ah, det sade jag också. Då detär fråg om vår heliga sak, vore det att önska at alla vore som ni! Jag sade det också i gå till presidenten, ty om vi alla skulle son polischefen gå steg för steg, vore det bättr att vi sade det rent ut och icke bedrog återställaren. För min del, kommendant vet jag knappt hvad sömn vill säga. Jat har tillika med min vän der tillbringat hel: natten med att slå in och skrifva adresse å exemplar af Gaceta för att skicka om kring dem, emedan återställaren vill att der