Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 4

Franska J-procentsräntan noterades vell De I Newyork var guldagiot 3 Altona den 26 Juli. En allmän arhetarförrsamling med anledning af Kölnerbanketn sammanträdde måndagsafton, men blef rbjuden, hvarpå man tågade till HeiligenId på Hamburgs område. (P. 7.) BLANDADE ÄMNEN. Simmarnes konung. Under denna tid af yckande värme, är det godt att tala om vatn... jorden är brännhet, Juften är glödande, et är eld öfver allt... Endast vattnet utgör ett gifvande element under Juli och Augusti måder. För några dagar sedan erhöll vattnet cn ny vigning, det blef föremål för en steeple chase I sjös. Det har gifvit upphof åt en aristokrask kast, som man skulle kunna kalla gentleen swimmers, herrar simmare, till skilnad från ntlemen riders, herrar ryttare. Themsen har L ; ifvit en ny turf blott med den skilnad att sljande vatten och skummande vågor ersatt appränningsbanans gräsmatta. . London besitter en simmare som för ett ja elr nej af sin herrskarinna skulle gå att uppsöka n perla på hafvets botten. Hans namn är Hay Gurr, och han harvid alla simöfningar bhfvit allad Themsens champion. Han har utmanat la simmare och trotsat någon att komma forre än han. Detta gick herrar amatörer till sines. Icke alla engelsmän förstå sig på att handra bajonetten, dansa en quadrille eller att vid eserten sjunga en visa såsom förstkommande arisare, men hvarenda engelsman kan simma. indebarnet simmar i ett tvättfat af kinesiskt orslin, gossen simmar i en badsump, och den illvuxne engelsmannen simmar i floderna, strömnarne och hafven, liksom salig Robinson Kruse. iskarne känna igen honom på hans sätt att mma och dyka. Londons simsällskap utsatte ett pris af 50 , ch sträckan som skulle tillryggaläggas bestämes till 3000 fot. En kapten Cutler anmälde sig Il täfling med Themsens beryktade kämpe. Vid gifven signal störta de båda kämparne på n gång i vattnet. är var icke fråga om dessa onststycken, som förvåna åskådarne vid de ublika simskolorna. De båda simmarnes kropar voro sträckta som pilar. De dykte som arister, som verkliga mästare. utan att stänka upp n enda vattendroppe!! Tjugo alnar längre ort blefvo de åter synliga på vattenytan och ogo sina första tag i en oklanderlig stil och i iktning mot det utstakade målet. Striden erjöd det lifligaste intresse för de eleganter af ;åda könen, som för detta ändamål stigit upp i od tid på morgonen. De unga damerna följde med stark spänning lessa båda vattendrypande hufvuden, dessa arnar, som klöfvo vågorna, dessa ben, som gåfvo art åt kropparne... Vad ingingos för och emot ill betydliga belopp. : En stund summo de båda motståndarne jemte hvarandra, axel vid axel. Om endera kom en ot framför sin motståndare, så sköt denne genast lika långt framför kamraten. På halfva vägen hade Cutler vunnit försprång. Men Gurr uppnådde och gick ett hufvud framför honom genom en af dessa finter, som han ofta haft att acka för segern. Under de sista fem minuterna ippbjödo båda kämparne sina yttersta krafter. Man hörde deras flåsande andedrägt, man såg ånga vattenstrålar utgå ur deras munnar! Man skulle kunnat taga dem för två tritoner som täflade i bastighet! -—Slutligen vidrörde Gurr laggstången med en fots försprång. Vägen tillygsalades på 17 minuter 56 sekunder. Segraren helsades från stranden med stormande hurrarop; samla Themsen såg ännu en gång sin kämpe gå segrande ur striden. Kapten Cutler och hans segrande motståndare stridde blott för en princip, hastigheten. Man tillkännager nu en ny täfling i dykning. Det är genom dykarens tillhjelp man fär svampar, koraller och perlmusslor... från Indiska hafvet, Persiska viken och Medelhafvet. Hufvudfrågan för dykarn är andhemtningen. Han får ej komma upp på vattenytan förr än han håller på att EMME Nu för tiden då de flesta fartyg ha dykarklocka och tillhörande apparater, som tilllåta menniskan att vistas ganska länge under vattnet, kunde dykarens yrke synas öfverflödigt. Men det är ett misstag: menniskan måste förstå att fråntaga hafvet alla dess byten, ända från juvelen, som man tappat, ända till barnet, som faller öfverbord; man måste förstå att dyka, för att under vattnet kunna söka upp den olycklige, som råkat i lifsfara genom olycka eller oförstånd. — Matterhoru. Det hittills som obestigligt ansedda Matterhorn i Schweiz har nu blifvit bestiget, men kräft stora offer. Torsdagen den 13 Juli, kl. 6 på morgonen, afreste från Zermatt fyra engelsmän, hrr Hudson, president för engelska alpklubben, Whimper, Francis Douglas, en 18-årig son till lord Douglas, och en hr Huddo jemte tvenne vägvisare. Med oro följde somhga deras spår, under det andra leende och tviflande skakade på hufvudet. Resesä!lskapet tillbragte natten högt uppe vid Matterhorn. Den 14 såg man dem klä tra upp från Zermatt på den nordöstliga, mot Zermattdalen vettande kanten af Matterhorn samt omkring kl. 2 e. m. uppnå hög sta spetsen. KI. 3 syntes på denna ingenting mera än en liten stenhög, som rests till minne af bestigningen. Vid nedstigandet voro alla bundna med ett rep vid hvarandra; vägvisaren Croz gick förut, honom följde trenne engelsmän, derpå en annan af vägvisarne, Taugwalder d. ä., och sist dennes son, mellan dem båda hr Whimper. På ungefär 200 fots afstand ifrån högsta spetsen halkar den näst efter den förstgående vägvisaren följande engelsmannen, hvilken var minst bevandrad i bergsklättring af dem alla, drager den andre efter sig och denne den tredje. Nu kan vägvisaren Croz icke längre hålla sig och alla sväfva öfver afgrunden. Lyckligtvis förmår Taugwalder d. ä. klänga sig fast vid en klippa och, innan krafterna ännu alldeles öfverge honom, afrycka repet inunder sig, hvilken omständighet han och hr Whimper samt sonen, Taugwalder d. y., hafva att tacka för sin rädd. ning, medan de första fyra under hemsk tystnad störta ned öfver den 4060 fot djupa afgrunden. De räddade fortsatte sin väg och måste, ännu på Matterhorns höjd, tillbringa en. såsom man väl kan tänka sig. förfärlig natt. I Zermattvar man emellertid mycket orolig, emedan man ännv den 15 på f. m. icke såg någon återkomma. Personer utskickades, tills slutligen omkring kl 10 f. m. tvenne skott angåfvo återkomsten a qvarlefvorna af det olyckliga klättringssällskapet — Åskan slog den 11 d:s ned uti en schwei zisk postvagn som drogs af fyra hästar och fo; mycket fort. Konduktören, som satt på baksä tet, blef af åskstrålen illa tilltygad och hans kli der liksom dynan hvarpå han satt blefro del sönderrifna, dels uppbrända; dock tros kusker komma med lifvet från saken. Alla fyra hä starne föllo omkull, men reste sigsfart och kund fortsätta färden. 5 träle for in i tele graftråden utefter vägen och fortgick ända fran till telegrafbyrån i Samaden, der han anställd mycken förödelse och slog sönder alla fönster rutorna. utan att Hkväl någon menniska ble skadad. agbelt. För många perso — Medel mot my i Inften förenadt meå obe standet 1 1 uver