Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 3

summa i guld eller pappersmynt, efter de vördiga fädernas egen önskan. Delta är ett kort utdrag af det tal, hvarmed jag öppnade vår rådplägning. Men mot min bestämda förväntan och aning, sade fader priorn: XSenor, jag vill gerna tjena em, men vi kunna ej blanda oss i politiska affärer, och i någon sådan måste väl er nevö vara invecklad eflersom man förföljer honom.4 Jag protesterade häremot en, två, tre gånger och sade allt hvad jag kumde till min oskyldige nevös försvar. Det Ikan ej hjelpast, svarade han; vi kunna ej så kompromettera oss inför don Juan Mianuel: allt hvad vi kunna göra, är att bedja Gud beskydda er nevö, om han är oskyldig.4 ament, sade Edugrdo. Jag svarade också på samma sält, fortfor don Candido, steg upp och bad tusen gånger om förlåtelse för det jag upptagit hans vördighets dyrbara tid. Och nu öfvergår jag till milt besök hos fransikanerna. Nej, nej, för Guds skull, vi hafva nog af munkar, nog af allt, nog af lifvet, ty det har blifvit till ett helvete! utbrast Eduardo, slående sig för pannan. Allt detta, min Tre vänX, svarade Daniel, är blott en akt, en scen i lifvets skådespei. Men blott svega karakterer låta beherrska sig och störta sig i förtviflan af ödets förföljelser. Kom ihåg att så lydde Amalias sista ord. Eon är qvinna och, vid Gud! hon har mera mod än du. Mod att dö är det minsta. Men detta är värre än döden, ty det är förödmjukelse på förödmjukelse. Sedan i går jagar man mig från dörr till dörr. Mina tjenare fly mig; mina få slägtipgar erkänna mig ej, främlingen och till och med Guds has utestänger mig — detta är värre hundra gånger värre än döden.4 Men du kan kalla din en qvinna som ingen, en vän som få. Kärleken och vänskapen vakar öfve dig och i Buenos Ayres kunna icke många räkna på sådant skydd. Sedan tre dagar eger du hvarken hus eller hem. De hafva plundrat dig och beröfvat