Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 2

Det är i morgon som hufvudstadens val män skola utse tio representanter i borgareståndet vid instundande riksdag. De offentiga valförberedelserna, som före de sednaste riksdagarne företett stor liflighet och varmt intresse, hafva denna gång, antingen elt och hållet uteblifvit, eller också röjt sanska mycken lojhet och likgiltighet. Inom trenne kretsar hafva förberedande valmöten hållits och man kan till följd ieraf vänta, att inom dessa någorlunda sammanhållning skall ega rum, så att röterna icke bli alltför mycket splittrade. I vå kretsar har deremot ingen valman kunnat göra sig det omaket att föranstalta nåson offentlig rådplägning och resultatet komner utan tvifvel att visa sig uti mångfallig förbistring och röstsplittring. Inom första kretsen torde valet af hrr L. J. Hierta och A. O. Wallenberg kunna anses såsom ganska säkert. Man har visserligen rört en och annan invända i afseende på len förre, att han vid denna riksdag hellre borde hafva sin plats på riddarhuset, der varje liberal röst nu kan vara af vigt. Dervid bör likväl erinras, att hr Hierta cke är caput familie och att den fullmakt, ivaraf han skulle kunna begagna sig, lika ätt bör kunna komma till godo någon annan adelsman, som i urnan lägger ett ja i råga om representationsförslaget. I borgareståndet blir det af synnerlig vigt att söka ivägabringa enighet, sammanhållning och planmessighet i de liberalas uppträdande och förebygga de splittringsförsök, som ge nom ett och annat nytt element torde komma att ega rum. I sådant fall är det godt att i nämnde stånd hafva en så gammal liberal och erfaren politiker som hr Hierta. Det samma gäller i hög grad om hr Wallenberg, som utvecklat en så eminent förmåga uti den politiska taktiken i högre mening, och som med sin okufliga energi, sina djupt grundade liberala åsigter både i politiska och ekonomiska frågor och sin talang att göra dessa åsigter gällande, skulle intaga en framstående plats i hvilkea nationalrepresentation som helst. Inom andra valkretsen borde man kunna aga för afgjordt, att valmännen äro fullt belåtna med sina gamla bepröfvade repre sentanter, grosshandlaren Rinman och notarien Ljungberg, isynnerhet som intet iörberedande valmöte egt ram för uppställande af andra kandidater. Men nu i sista ögonblicket börja följderna al denna försummelse att visa sig, i det en mängd enskilda och personliga intressen sticka upp hufvudet, i det man af den hittills visade lojheten drager den slutsatsen att kretsens valmän föga eller intet efterfråga, hvilka krafter och förmågor representantkallet erfordrar och att det för dem är likgiltigt om Per eller Pål blir vald. Man har i elfte timman börjat hvarjehanda personliga bearbetningar för kandidater, hvilkas lämplighet för representantkallet och för behandling af vigtiga allmänna värf ingen menniska någonsin förr hört omtalas. Så lärer en person löpa ur hus i hus, för att bereda plats åt en man, som saknar både in: tresse för och insigt uti statssaker, churu han kan vara ganska hemmastadd i kommunalärenden, en annan verkar för en person, som i en enstaka fråga, t. ex. tullfrågan, mest motsvarar hans sympatier, huru alldeles otjenlig han än må vara för de många andra vigtiga frågor, som pröfva riksdagsmannens insigter och karakter, — 0. 8. V. Inom denna krets hafva några personer äfven samtalsvis börjat framkasta lämpligheten af att välja löjtnant J. Mankell. Vi beklaga på det högsta, att icke dessa personer visat den hyllning åt offentligheten, att de föranstaltat ett förberedande valmöte, vid hvilket hr Mankells kandidatur kunnat uppställas och valmännen erbålla meddelande i afseende på kandidatens politiska åsigter; ty om också hr Mankelis personliga vänner veta, att han har skarpt utpräglade och djupt grundade frisinnade åsigter i politiken, så är detta fullkomligt obekant för flertalet af valmännen, som endast känna honom såsom en kunnig militär, hvilken varmt ifrat för folkbeväpningssaken. I tredje kretsen taga vi för algjordt att hrr Schwan och Loven bli ålervalda. Om man ock hört en och annan tala om hr Lovens ålder, såsom en förevändning att man skulle förbigå honom, så erinra vi derom, att han i sin uppfattning, sina åsigter och sitt varma intresse är irera ungdomlig än mången, som ännu icke nätt medeläldern. Hans föregående riksdagsmannabana och hans verksamhet såsom nitisk ledamot af centralkomitn för representationsreformen äro derom talande vittnesbörd. Den värma och talang hvarmed han vid gårdagens förberedande valmöte uttalade sig öfver de vigtigaste politiska frågorna vittna också tillräckligt, huru orimligt det skulle vara att, under förevändning att hr Lovån vore för gammal för att orka med representantkallet, i hans ställe insätta någon alldeles ny person, om hvilkens kapacitet man visste ingenting och som i ståndet skulle blifva en komplett nolla, såsom kopparslagaren Brinck var det vid sednaste riksdagen. Det var fägnande att vid valmötet i går höra hr Brinck i afseende på sig sjelf erkänna denna allom kunniga sanning, att han varit en utomordent!igt klen representant. Vi tro också icke att mången bland valmännen inom kretsen skall könna sig frestad att, vare sig nu eller vid ett blifvande omval, återvälja