Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 2

dersord derpå. Min ställning är så egendomlig. Mina instruktioner ålägga mig den ytterlig varsamhet. Äfven med bästa vilja att tjena andra, kan jag öfverträda min instruktion.? Således är detta hus, ett hus som hvarje annat, icke det ringaste mer?? frågade Eduardo med en så skarp ton att Daniel ej vågade gifva engelsmannen tid att svara. ?Vi förstå mycket väl att er ställning måste vara kinkig, sefior MandevilleX, inföll han genast. SUnder den oro, som nu herrskar, skulle ej ens vår egen regering kunna häfda legationens okränkbarhet osh ni kan naturligtvis ej vilja utsätta er regering för det obehag, som i så fall kunde uppstå. Alldeles så, svarade Mandeville, med synbar belåtenhet, alldeles si. Jag har sett mig försatt i den hårda rödvändighet att neka en fristad i mitt hus it flera, som begärt det, ty jag vågar ej ansvara för deres säkerhet, och dessulom är det mig ej tillåtet att handla på något sätt som skulle ådraga detta land flera strider och svårigheter, emedan min styrelse önskar lefva i bästa förstånd och vänskap med argentinska republiken. Jag tyckte mig höra vagnen stanna utanför porten, Daniel, sade Eduardo, som rodnat ända till örsnibbarne, ?och det är nu också tid stt lemna sefior Mandeville, som utan tvifvel redan blifvit hindrad att göra sina vanliga besök lör aftonen. SIntet nöje kan jemföras med det att vara i ert sällskap, mina unga vänner, svarade Mandeville. uMin vän har emellertid rätt, och vi måste lemna seiior Mandeville och hans förräfliga sherry, sade Daniel, fyllde ett par glas och bugade sig för engelsmannen på det artigaste och vänligaste sätt i verllen, under det han tömde sitt glas. En mivut sednare hade de tagit afsked a sefior Mandeville, som, sedan de båda inga männen voro borta, ej visste bestämdt