Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 2

tevideo, hvilket jag brukar läsa i tidningarne.? Sefior Bello, nu tackar jag er icke så mycket för ert besök, ty det kommer att kosta mig några timmars sömn: jag måste sjelf göra några annoteringar i följd af vårt samtal. Och för att förjaga sömnen, skola vi dricka ett glas vin?, sade engelsmannen under det han sjelt fyllde några glas med ypperligt sherry som han tömde med sina gäster, hvarefter alla tre i aktningsfull förtrolighet började gå fram och äter i rummet. ?Vinet antager jag som behöfligt, men icke annoteringarne, sade Daniel. Förklara mig detta, min bäste sefior Bello.? Mycket lätt, sefior Mandeville; nu för tiden kan ingen arbeta i fred och ro, utom de utländska ministrarne:; säledes behöfver ni ej beröfva er sömnen för dessa anteckningar. Hvad ni är lycklig, sefior Mandeville! att bo i detta hus är som att bo i England. Det är blott ömsesidig aktoing för folkrätten. Den argentinska legationen i London, är der också detsamma, som den argentinska republiken.? ?Men en sak förvånar mig i sanning, sefior Mandeville?, sade Daniel, stannade och såg på ministern med en min af ytterlig öfverraskning. Hvad, sefior Bello?? Att då England finnes i Buenos Ayres och då så många i denna stund resa hundratals mil för att komma längt från fäderneslandet, att då icke någon rest hundrade alna: och kommit hit.s ?Ah, ja, men... Förlåt, sefior, men jag vill icke vetal någonting. Om en eller annan olycklig skulle befinna sig här,i detta hus, skyddad af engelska flaggan, uppfyller ni blott en pligt mot menskligheten och jag skall visst ej vara nog nyfiken atv. vilja veta mot vem denna pligt utöfvas.? Här finnes ingen, jag ger er mitt he.