Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 3

io; i går till tjugo och i dag finner jag lott tio här. Vår olycksaliga oenighet, ifsven bland samhällets högst bildade klasser, vår brist på samverkan i allt och för allt, vår slöhet, vår hkgiltighet, vår egosim, vår okunnighet om hvad individernas samlade krafter förmå, allt detta bibehäller Rosas vid styret och gör atthan i morocon kan skära halsen af oss allesammans uftan att fyra män räcka hvarandra handen till gemensamt försvar. Friheten, rättvisan, menniskovärdet, hyfsning och framåtskridande — allt detta skall endast blifva en lögn, så länge icke samhällets medlemmar förena sina tankar och sin vilja, för att gemensamt afvärja allt ondt, gemensamt glädja sig öfver allt godt, gemensamt befordra frihet och allas rätt. Men dericke ens tjugo män vilja förena sig att möta samma öde, den dag då fäderneslandets frihet och framtid står på spel, liksom deras egen frihet och framtid — der måste nödvändigtvis uppstå en styrelse som Rosas, och der är en sädan styrelse god och på sin plats. Mina vänner, I utgören ett aktningsvärdt undantag från denna allmänna regel, och jag tackar er derför. För morgondegen är vårt fädernesland nu förloradt, men det måste finnas om ett är, om två, om tio år — hvem vet! Det måste finnas för våra söner åtminstone. Och derföre måste vi från denna Idag arbeta efter ett annat program, vi måste begynna ett oändligt tröttsamt och Tlångvarigt arbete, men som med tiden skall bära frukt. Öfverallt, på alla ställen, vid alla tider skola vi sprida våra åsigter. Vi I skola emigrera. Vi skola arbeta med svärI det, så snart tillfälle gifves. Vi skola arI beta med ordet, med pennen, om ock blott två eller tre lyrsna till os, ty något af dessa