Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 3

ord kunde ju komma tillbaka till fäderneslandet genom luften, ljuset, vågen! Jag är nödsakad att ännu några veckor stanna qvar i Buenos Ayres, men så är det ej med eder. Jag har hittills sökt hämma utvandringen; hädanefter skall jag befordra den. Vimå ste således ut i främmande land, men vi skola icke aflägsna oss långt från fäderneslandets dörr. Vi skola alltid klappa derpå, alltid låta tyrannen höra att det finnes ett eko af friheten, alltid vara färdiga att föröda hans krafter och hans tillgångar, så långt vi kunna det. Detta blir vårt program för många år. Det är en strid för lifvet vi nu skola begynna. Den af oss som öfverlefver de öfriga, när friheten är återvunnen, skall lära våra söner att denna frihet ej skall blifva mycket långvarig, om ej samhället reser sig som en man för att försvara den; att hvarken fäderneslandet, religionen eller lagarne kunna bestå så länge icke associationsandan dödat den frätande individualism som varit denna generations olycka. Låtom oss omfamna hvarandra och skiljas för att åter sammanträffa i främmande land.? Tårar strömmade ur alla de ögon, som blixtrat af hopp och mod, och några minu:ter efter detta afsked fanns i denna bedröfliga samlingssal ingen, utom den som hade sig anförtrodt att stänga dörrarne och un dangömma de förgäfves framtagna vapnen. TionpE KAPITLET. Den nya lagen. Våren var kommen; foglarne uppstämde ånyo sina lofsånger till skaparens ära, sva lan återvände från varmare luftstreck och duracinens krona prunkade med sina rosen röda och violetta stjernor, mellan hvilka guldfärgade kalkar dolde sig fröet till der