Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

migranter, som nyss inskeppat sig på en båt, med hvilken jag vexlade några skott, kunde kommit härifrån, och det ej i hela srakten finnes något annat hus än detta, Så fann ni för godt att slå in min dörr, är det icke så?X afbröt honom Amalia, för att fullfölja sin seger. Sefiora, då man ej öppnade och då jag såg ljus här...,; men jag ber er förlåta mig. Jag visste ej att här bodde en vä ninna af dofta Manuelita. Det är bra; vill ni kanske nu stiga in och genomsöka huset, sade Amalia och jorde en rörelse som för att öppna dörren. Nej, sefiora, nej. Jag ber er blott till. låta mig att i morgon sända hit någon som afhjelper den skada vi här troligen föror. sakat. Mycken tack, sefior. Men jag ämnar i morgon flytta in i mitt hus i staden, och detta hus blir sedan obebodt.. Jag skall sjelf bedja dofia Manunelita om ursäkt för dettaX, fortfor Santa-Coloma. Jag försäkrar att allt detta skett utan afsigt. Jag tviflar ej derpå, och ni behöfver e göra några ursäkter, ty af mig skall inger få veta hvad som händt. Ni har begått et misstag, det är alltsammansX, svarade Ama lia, sä artigt hon kunde. Till häst, mina herrar, detta är ett fe deralt hus, ropade Santa-Coloma till sine följeslagare. Jag ber er ännnu en gäng om förlåtelse, sefiora, sade han till Amalia Godnatt, sefiora. Vill ni ej stiga in och hvila er en stund? Nej, sefiora, tusen tack; det är ni son behöfver hvila efter all den oro vi föror sakat er.4 Godnatt, sefior. sade Amalia och stäng de fönsfret.