Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

AMALIA. Roman i tvenne deiar. Ar Jase Mårmol). Åh! Vi äro väl icke tjufvar!4 svarade en person, som banade sig väg mellan de öfriga. cNåväl, om detta är en militärpatrull, så borde det ej komma i fråga att slå in dörrarne i detta hus. Och hvem tillhör då detta hus? frågade samma stämma, härmande den tonvigt Amalia lagt på de sista orden. Läs och ni skall få veta det. Luisa, kom hit med ljus. Amalias säkra ton, hennes ungdom och skönhet, det underbara nästan hotande lugn hon visade då hon framräckte brefvet, allt detta slog med förvåning dessa menniskor. som minst af allt väntat sig att i detta länge ödestående hus, finna en qvinna som hon. Men, sefiora, öppna då, sade med en viss förlägenhet den person som mottagit brefvet, och som ej var någon annan än öfverste Martin Santa-Coloma. Läs först och sedan skall jag öppna om ni ännu fordrar det4, svarade Amalia med ännu säkrare och nästan befallande ton, på samma gång som Luisa närmade den af en kristellkupa skyddade lampan till fönster gallret. Santa-Coloma uppvek brefvet utan at t) Se A. B, n:r 83—85, 87, 89—92, 94 96—102, 104, 106, 107, 109, 112. 113, 116. 117 (B). 119 123, 124 (B)—L126, 128—121. 126 428. 140— 142. 118-—1852 160-188,