linförselsafgifter af 2 rdr 66 öre pr T slag i proportion. derefter, De 2 år, sl och under förbudsskyddets tid. INär man nu eriorar sig, huru idkarne ;j inom ifrågavarande fubriksgrenar arbetade n för förbudens bibehållande och huru de be;Idyrade, att deres näringar i annat fall beja I arbetare bli brödlösa samt falla fattigvården a, I till last, eller, såsom ofter för nödens följeaslagare, brotten, komma ait befolka fängelet)serna; när man erinrar sig huru samma fs I högtidliga och hotelsefulla bedyranden föryå nyades vid hvarje förberedelse till nedsättin J ning af skyddstullarne; när man erinrar sig ahuru, å andra sidan, ifrarne för en friare f. handelslagstiftning förutsade, att fabrikerna st sjeltva skulle derigenom sporras till större de ) hfaktighet, på samma gärg som den förhn äa. landra slags yllevätnader voro förbjudna till införsel, utgjorde värdet af svenska klädesfabriker? I nas, tillverkning i medeltal årligen rdr 7942 000. ) I näringar äfven skulle ädagalägga, att dein1 : t t J d ligen tillvuxit i mån af förbudsskyddets D n a RE GE Ra a i tysthet men ihärdigt arbeta på att spela riksdagsmannavalen mom sjeltva borgarearb ständet i sina händer. Slagna i den offentdag liga disku sionen med fakta, som icke jaf kunna förnekas, återvända protektionisternaju!g till sin af garemalt kända taktik att på inbli trigernas slingriga stråt söka uppnå sitt må mäl, hela folkets fortfarande beskattning till öfv förmån för några enskildas intressen; och och bundsförvandterna sökas naturligen i det konservativa lägret, der folkets frihet i hvad seb riktning som helst har sina fiender. Såmå intressant det än vore att nu ingå i någon dar närmare undersökning af själsträndskapen såc emellan, å ena sidan, de patroner, som under der förfäktandet af skydd lör fosterländsktsto arbete och konstflit påyrka hög beskattning )ski å allt bvad folket till töda, kläder och lif-!na vets beqvämlighet behöiver, samt, å andra gå sidan, sådane patroner, hvilka under förfäk-de tandet af fosterlandets lugna utveckling un-go der de gamla representativa formerna, söka för åt vissa privilegierade klasser ännu någon I del tid bevara det ?dyrbara arfvet? att utötva de förmynderskap öfver det för politisk frihet de omogna svenska folket — så intressant det lig än vore att nu företoga en sådan undersökrt ning, skulle vi dock derigenom ledas allt ob för mycket på sidan om egentliga föremåg let för denna uppsats. Här må det varaske nog att erinra om en sådan själsfrändskeap, stå hvars tillvaro uppmärksamme sktgilvare lar hvar inom sin ort jätt nog böra finna bede kräftad. ?Den som gör sig saker till ett, äm som förgriper sig på folkets naturliga och Men vi återgå till vårt egentliga ämne. lagdt. Siffrorna äro ker var förbjudet till införsel, utgjorde värdet af Porslinstillverkni År 1853 blef förbudet utbytt mot tull af RQ öre pr I för tallrikar och 30 öre öre pr . Samtidigt nedsattes tullen på hvitt, oäkta porslin från 7 till 5 öre för . rdr 877 000, Klädestillverkningen. De 5 sista åren, under hvilka kläde och vissa Ar 1856 blef förbudet utbytt mot för valkade ylleväfnader och för öfriga under hvilka denna införselstull var gällande, utgjorde värdet af klädesfaVrikernas tillverkning i medeltal arligCMossssssenesndersenrn nina .. rdr 10663 000. År 1858 nedsattes 1 rdr 50 öre pr . Under de 6 åren 1858—1863 utgjorde värdet af klädesfabrikernas tillverkning i medeltal årligen seeessepesersenersn enn ene ennen een rdr 9252 000. Anm.: Vidsistnämnde tillverkningsvärde, som dock med 1,310.000 rår öfverstiger årliga medelärdet under förbudsskyddet, bör erinras, att förändrade grunder för värdesberäkningen, men från minskad tillverkning vållat den skenänkni i i rdet, jemfördt 1857. Af dessa för nägra större fabrikstiliverkningar lemnade redogörelser inhemtas, hvad likartad redogörelse för en mängd andra hemska fabrikernas verksamhet högst betydupphäfvande och skyddstullarnes nedsättmng. En hvar känner ock, icke blott, såsom dessa -redogörelser visa, att qvantiteten ökats, utan äfven att qvaliteten högst betydligt förbättrats. Man jemföre t. ex. det svenska porslinets godhet och prydlighet nu slämdt skulle gå under och deras många i brukande allmänheten bereddes lindring i samtlige sockerbrukens i riket tillverkningariårIan n. De 5 sista åren, under hvilka måladt eller så tryckt oäkta porslin var förbjudet till införsel, utitu gjorde värdet af svenska porslinstillverkningen i lya medeltal årligen... ec ee rår 486000. I ör pr för andra pjeser. — De 5 år 1853 dr —1857, under hvilka denna tull var gälet lande, utgjorde värdet af porslinstillverkhe ningen i medeltal årligen ........e-e Får 674 000. uf År 1858 nedsattes tullen för tallrikar in till 10 öre och för andra pjeser till 18 er en för sista året 1864... vo. rdr 958000: !6 han är saker till allt, lyder den eviga tra regeln om förgripelser emot det heligaste; af och månne icke detta äfven gäller om den, IG derföre heliga rättigheter?! bl I några korta framställningar har tull(uti lagstiftningens ioflytande på vissa inhemska ja! näringars utveckling nyligen blifvit ådaga-oc emtade ur officiella) tu berättelser, grundade på näringsidkarnesDe egna, ofta med ed bekräftade uppgifter och I lit böra således icke förnekas trovärdighet. St Vi återupprepa i ett sammanhang desså (d framställningar. tel Sockertillverkningen : Fr De tre sista åren, under hvilka raffineradt socBe ligt. medeltal. svs seepeerssnnn rdr 6074 000. 14 År 1850 utbyttes förbudet mot en e skyddstull af 10 öre pr 4, som gällde H till 1857 års slut. Under de 8 åren en 1850—1857 steg årliga medelvärdet af sockerfarikationen till .. oe... rår 9236 000. I ka Med år 1858 nedsattes skyddstullen , till 5 öre pr E. Under de6 ören 1858 n —1863 steg årliga medelvärdet af socmi kerfabrikationen till .. . rdr 11951 000. be tallrikar och från 18 till 10 öre, allt pr rö I, för andra pjeser. Under de 7 åren ni 1858—1864 utgjorde värdet af svenska vi porslinstillverkningen i medeltal årliej sin skattskyldighet till fabrikerna; när man erinrar sig, huru dessa frihetens förfäktare ist I förhånades säsom Yideologer?, fantaster? koch ?kammartilosofer?, hvilka alldeles förym bisågo det fattiga Sverges små resurser och is. hårda klimat med flera dylika hinder för täflan med utlandete öfverlögsenhet; när enman erinrar sig allt detta och dermed jemris för de redan vunna ovedersägliga resultaten var jaf inslaget på frihetens väg, borde man väl itkunna förvänta sig något mera förtroende an )till frihetens inneboende kraft, nägot mera ;1imisstroende till skyddssystemets på en gång illegoistiska och mo Ål tr sg anda daR dlösa läror, samt framför wmmad och hätsklet i