Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 2

allt detta, ville störta ut i salen, men Luisa kastade sig ned och omfattade hennes knän, si att hon ej kunde taga ett steg. Ett nytt slag på porten skakade den åter och flera af jernbeslagen lösrycktes. sDen håller icke för en sådan stöt till, sade Pedro. Med hvilka onda andars hjelp göra de detta? sade Eduardo, som nästan önskade att porten på en gång skulle instörta. uDe låta hästarne sparka på dörren, sade Pedro. På det sättet slogo vi in en purt i en kasern i Peric. Hela detta uppträde hade försiggått med tankens hastighet. Amalia stod ännu i 88longsdörren, alltjemt hindrad af Luiea att komma ut. Barnet höll fast i hennes klädnivg och grät öfverljudt. På en gång utbrast hon: uSefiora, den heliga jungfrun har låtit mig ihågkomma en sak: brefvet! Jag vet hvar det är och det kan rädda oss, kanbända. Hvilket bref, Luisa ? Det, som don Daniel medförde... . Oh, himmelska försyn! Det är den enda möjligheten att rädda honom. Gå, gå efter det! Luisa ilade bort, framtog ett bref ur ett schatull och gaf det åt Amalia. Denna skyndade ut i salongen och sade vill Pedro och Eduardo, som stodo i förstugan, väntande i hvarje ögonblick att få se porten störta in: Rören eder ej ur stället för Guds skull och kommen ej in i salen, hvad I än hören, ej heller fän I säga ett ordX, och utan att arvakta svar, ilade hon till ett fönster och öppnade luckorna. Vid detta buller öfvergafs porten och tio eller tolf personer störtade fram till fönstret och satte sina pistoler tätt intill jerngallret. Amalia stod qvar och visade ej ett tecken till rädsla, uten sede med säker stömma: tHvartöre antaller man på detta sätt en värnlös qvinnas boning? Här finnas hvar ken män eller rikedumar.4 (FORE)