Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 2

ten ReRer ere RnETR Arn AARAONADAN Slå in portenX. sade en skarp stämma, som flera gånger öfverröstat de afskyvärda uttryck, bvarmed de fåfänga slagen och bultningarne åtföljdes. Det går icke anX, svarade flera röster på en gäng, sedan flera fruktlösa försök blifvit gjorda. skjul sönder låset, sade samma stämma som nyss gifvit befallning att slå in porten. Pedro smålog blott åt denna hotelse, och då fyra pistolskott i detsamma aflossades och låset föll till hans fötter, sade han helt lugnt till Amalia: De skurkarne kunna skjuta genom fön stren och ni bör ej vara här.4 sDet är sanm4, sade Eduardo, i Luisas rum är dei säkrast. — CNej, svarade Amalia, tjag stannar hos eder. Barn, om ni ej går, bär jeg er dit och stänger er inne, sade Pedro lugnt, men så beslutsamt, att Amalia bokstafligen ej våga ara, utan med Luisa Jydigt begat sig till sängkammaren, hvilken, som vi veta, läg åt gärden. Pedro och Eduardo ställde sig vid väggen mellan de båda fönstren, der de voro temligen skyddade. Dessa för sigiighetsmålt voro ej heller onödiga, ty i nästa ögonblick flögo fönsterrutorna i tusen stycken och några kulor stannade i motsatta väggen. Men äfven de angripande togo sina målt och steg. De förstodo väl att huset icke var öde, då porten var tillbommad innanför och då ljus trängde genom de hål, som kulorna gjort i fönsterluckorna. Envisheten att ej vilja öppna för dem, som voro den allsmäktige diktatorns tjenare, uppretada dem förskräckligt. På en gång skakares porten och nästan hela väggen af en förfärlig stöt, som kom gångjern och hommar att gnissla och lossna. ZAbh! Mot deite hjelper ingenting. sade Pedro och skyndade med pistolen i hand ut i förstvgan, åtföljd af Eduardo, som nästan k nvulsiviskt grep om fästet på sin långe värja. Amelia, som såg och hördt