Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 2

i dens lif som jag älskar, och om jag visste alt en olycka hotade honom, skulle jag på skynda min egen undergång för att delu hans. Amaria hade knappt hunnit yttra dessa ord, som kommo från hennes ömma och sorgsna hjerta, förrän en trupp ryttare stannade utanför porten. Eduardo steg upp, lugn. och beslutsam, gick öfver den lilla gärden, der Pedro höll vakt och in i sitt rum, der han lade af den korta kappa han ännu bar öfver axlarna, framtog sina pistoler, undersökte låsen, stack pistolerna i bäliet och återvände, med dragen värja i handen, till gården. amalio kom också dit i samma ögonblick, åtföljd af Luisa, som för andra gången frågade: Sedora, skall jag icke bedja?: Jo, min dotter, gå dit in och bed. Natten hade nu blifvit mycket mörk och en storm hotade ait utbryta. Eduardo och Amalia hunno knappt vexla ngra ord, förrän röster hördes utanför porten, tillika med slamret af sablar och sporrar. Amalia gick med Eduardo in i salongen, hvars dörr ledde till den lilla förstugan : men båda stannade på tröskeln vid den rörande syn, som mitte dem. Detvar Luisa, på knäsframför Amalias krucilix, med upplyltade, hopknäppia händer, ifrigt bedjande. Det var som om det oskyldiga barnets böna hade hindrat början af dei uppträde, som nu följde; ty knappt hade Luisa rest sig upp, medan det sista ordet gick öfver he nes läppar, förrän ett dussin starka slag I träffade porien. I Jeg har öfverenskommit ed Pidrof, sade Eduardo, att vi hvarken skola svara eller öppna dörren. Om de läta bedraga sig deraf och sin väg, få mycket bättre. Om de vilja slå in porten, skall det icke gå så fort, ty den är stark och af tjocka plankor, och då de lyckats deri äro de uttröttade, då vi deremot med friska krafter kunna mottaga dem. Slagen på porten upprepades och man bultade älven på fönstergallerna.