Aftonbladet – 24 juli 1865, sida 2

Edvardo förlägen och med en viss blygsel öfver att ej bättre hafva beherrskat sig. Nåväl, hvad är det då? i Kanske .. kanske ingenting... blott min inbillning, sade Eduardo leende, i det ban tömde tekoppen, som Amalia ej ens till hälften utdruckit. Nej, något har händt och jag vill veta hvad det är? Nåväl, en patrull har ridit förbi och det är troligen densamma som gaf eld på båten. Det är alltsammans. Alltsammans? Godt; ni skall se om jag gissat till hv.d ni velat förtiga. Luisa, bed Pedro komma in. cHvarför det? frågade Eduardo. Ni skall få höra det. uPedroX, sade Amalia tul veteranen, som nu inträdde, det är möjligt att man ämnar anfalla oss i afton, vill genomsöka huset, eller något dylikt. Stäng porten väl och haf edra vapen till hands. Eduardo betraktade förvånande sin trolofvade, hvars mod och lugn han så mycket mera beundrade som han väl visste att det härrörde blott af själsstyrka och ej berodde på tysiska krafter. Vid denna tidpunkt var ett väpnadt motstånd eller hvilket motstånd som helst mot Rosas agenter detsamma som en ofelbar dödsdom, och Amalia vägade trotsa tyrannen för sin älskares skull. xAllt är är i o.dning, sefioraX, svarade Pedro; Sjag har tjugo skott och min sabel. Och jeg har min jemte två pistoler, sade Eduardo och steg upp; men liksom fattad af en ny tanke satte han sig åter och tullsade: Nej, här skall intet blod flyta. eHuru? Jag menar, Amalia, att mitt ej är så mycket värdt att ni för min skull bör blifva vittne till ett uppträde som min egen oförsigtighet beredt och som blott skall sluta med allas vår undergång. tPedro, gör hvad jag befallt. hb Amalia ! sade Eduardo och tog hennes and, cEduardoX, sverade hon, 4j g lefver blott