Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 2

hon länge samtalat med. Det var en högväxt man af omkring fyrtio års älder, temligen mörk med vackra ögon och svarta mustacher, klädd iskarlakansröd jacka, väst och halsduk samt svarta byxor med röda fransar, som bar en ofantlig federal rosett i knapphålet och en äfvenledes ofantlig 1tederal dolk vid sidan. Tidigt i morgon, således?, sade Rosas cvägerska till honom. ?Ja, sefiora, före klockan sju är jag hos er.? Men om någonting särdeles inträffar, så skickar ni mig ögonblickligen bud.? Genast, sefiora.? Jag stannar här hela natten, eller tills vi få bud från Juan Manuel. Men kom ihåg att ni ej ger någon pardon. Alla som emigrera begifva sig till Lavalle.? ?Var lugn, sefiora?, sade mannen, med ett småleende som tycktes säga att denna påminne!se var alldeles öfverflödig. ?Victorico skall bevata kusten vid La Boea.? Jag vet det, seniora, jag skall aflösa Cuitifio, som gör ronden från batteriet till San Isidro.? Godt. Det är en råtta, eom en gång gick ur min fälla, men som jag föresatt mig att förr eller sednare fänga igen. I denna sak har jag rättighet att handla för Juan Manuel, det vet ni. Farväl tills i morgon. Den man, som diktatorns svägerska nu afskedade, var öfverste Martin Santa Caloma, en af Mashorcas hjel!tar, som vjupt fölade sina händer i oskyldiga landsmäns od. SJnNpE KAPILTET Emigranterpa. Aftonen var mörk, men mild; floden var stilla och blott dess yta krusades lätt af en frisk men milj aftonvind. Stundom visade sig mellan de tunga molndraperierna en och annen liten stjorna, fom hoppets stråle