Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 2

Ja; befallningen är gifven af guvernören sjelf, såsom dofia Maria Josefa sade mig. Misstänka Bello! Det är omöjligt att tatita kunnat gifva denna befallning. Bella är en förträfflig yngling, god federalist och son till en af min fars äldsta och bästa vänner. Han är kanhända en af de få sanningsälskande och uppriktiga menniskor som omge oss. Jag tycker ej så illa om honom. Men jag bör säga er att han har fiender, och mycket mäktiga fiender.? Seiior, Vietorico, företag ingenting emot honom utan uttrycklig befallning atatita. cOm ni så befaller...7 Så befaller jag: ingenting om ej ordern lemnas genom Corvalan. Godt.? Jag skall snart få veta något mera om detta. Men vi få ej läta tatitas namn vara en blott täckmantel för andras planer.? Godt, godt?, upprepade Victorico, förfjust öfver att få hämnas på dofta Maria Josefa. Såsom bevis på sin tacksamhet för den goda hjelp han fått af Manuella, erbjöd han sig att skicka det från lägret återkommande budet till henne, så snart han fått tala vid detsamma. Men jag ber er, tilllade han, att de onda eller goda nyheter ni får höra, stanna hos r, tilldess jag, såsom det mig åligger, kungör dem. ?Jag lofvar det.? ?God natt, Manuelita. Poliechefen gick. utan alt nägon vägade uppehålla honom för att fråga efter nyheter, såsom man eljest gjorde med alla andra. Den plats han lemnat förblef ej tom en minut; en af dagens storheter närmade sig enast för att lyckönska Manuella till den örestående segern öfver Lavalle. Under det Manuella bad sin nye kavaljer tilltala negrinnorna och förmå dem utt ej skrika så ohyggligt på gärden, samt säga dem att hennes far med mycket nöje skulle mottaga dem i lägret, räckte dofia Maria Josefa handen till afeked åt en person, fom