Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

Om förgiftningarne i Silbodal. Vederbörande häradsrätts profokoller, röranQ.? ransakningen med förre kyrkoherden A. Lilodbärk, ha nu ivkommit till hofrätten. Besvärstiden för parterna utgick med gårdagen. Det lärer funnits någon anledning förmoda, att Lindbäck kunde komma att i anförde besvär återkalla hela sin bkännelse, men der befanns nu att sådant ej skett. Det torde möjligen vara åtskilliga samtal som han haft med biskopen, hvilka bragt honom på audra tankar. Vid fatalietidens utgång voro inga besvär af honom höshofrätten anförda; utan hade han för sin del äfven till dess pröfning öfverlemnat målet, endast bifogande en kortare skrilt. Dermed afser han endast att få något ytt vande rättadt, som han fällt under ransaknivgen, med anledning deraf, att fattighjonet Per Olsson, straxt efter att ha annammat nådemedlen i Silbodels prestgård; på vägen derifrån sänt sig illamrende. Skriften, som vi härnedart . meddela, innehåller ingenting annat anmärkningsvärdt, än att Lindbäck, som ännu kallar sig kyrkoherde i Silbodal, deri talar om domarens välvilja mot h nom och fortfarande anser sig vara ett offer för sina förföljare. Så benämner han naturligt vig alla dem, som bidragit till npptäckten af hans ohyggliga brott. Til.K. M:ts Svea hofvätt! Inför ransakningsdomstolen den 20 nästlidne Juni stod jag uti den förfärligaste vånda och svindlande tillstånd. Så oredig och förbryllad till tankan at jag icke viste rätt besvara domstolens fråga om del aj protokollet. Den ädelmodige domaren som hade sig väl be kant hur förföljd jag varit, kom sjelf till mit logi, sen jag nägot hemtat mig erinrade hvac es i mitt nära medvetslösa tillstånd, urakt it. Häraf faller sig förklarligt at de orediga högst förvirrade besked jag lemnade om vittnet, fattig. hjonet Per Olsson i Sillegård. Hvad jag då förbryllad var oförmögen säga: får jag nu afgifva under anhållan att uppgiften onmt Per Olsson, till ransakningsprotokollet, får denna lydelse, nemligen : Om en kommunikant före, under eller efter meddelandet trättas af illamående: kan icke läraren derför anklagas. Ingen, hur frisk som helst är väl berättigad undslippa illamående till under hvilken handling som helst? Ingen bör väl derföre ha rättighet at hos andra, söka e8 kränkande orsak till egen åkom?men plåga ? Mannen, i .tåga, Bar icke heller sjelf detta gjort. Mine fö töljare ha bibragt honom an. Ydra sådana svåra tankar at, med mängden för yvillande uppgifter, ersätta bristen af verkliga fakta, som kunnat störta deras utsedda ofier. Och blott med detta, till. ransakningaprotokol let erinradt, får jag hemställa saken till kongl. hofrättens pröfning. . Karlstads cellfängelse den 14 Jitli. A. Lindbäck, Kyrkoherde i Silbodal.