Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

Det skall ske, sefior. tKänner ni kusten vid Los Olivos? Som denna4, svarade smugglaren, framsträckande sin breda hand. tKan en båt med lätthet lägga till de ?Det beror på flodvattnet. Ar floden hög, kan hvilken båt som helst lägga till der. Men der hotar en annan fara.f Hvilken då? j Båda nattpatrullerna bevaka denna kuststräckning efter klockan tio hvarje afton. Båda tillsammans? Nej, de skilja sig vanligen, Huru stor styrka räkna de?t Den ena åtta, den andra tio man. Godt, mr Douglas. Detta var af yttersta vigt för mig att få veta. Låt se nu hvad ni skall göra för mig: ni reser icke förrän jag önskar det; ni för mitt bref till eskadern i afton och lemnar mig sva i morgon bittida, klockan åtta eller tio. Ni mottager tvenne koffertar och för dem sjelt ombord, på min tillsägelse. Priset för allt detta bestämmer ni sjelf. uDet sista är det bästa4, sade engelsmannen, gnuggande händerna. Det äratt tala som en hedersman. Nu felas mig blott brefvet.s NET Ni skall få dett, sade Daniel och gick att hemta biljetten i sitt skrifrum, medan smugglaren öfverräknade huru högt han kunde sätta priset på sina tjenster. Och han var ej den ende menniskoI emugglaren. Många voro de, som sedan 1885 drefvo detta yrke. Hundratals medborgare, eljest hemfallna åt Rosas dolkar, hade dessa främlingar att tacka för räddningen af lif och gods. Och det anmärkningsvärdaste var kanske, att i denna tid, då angifningar lönade sig så väl, att ingen enda dag förgiek utan att Rosas emottog sådana af landets egna söner, finnes intet enda exempel på att någon af dessa smugglare, engelsmän, italienare, nordamerikanare, eller hvad nation de än tillhörde, någonsin svikit det förtroende, som visades dem af personer, Om hvilkas samhällsställning de