Studentsång vid Johan Henrik Thomanåers graf. Härjande brand, som vill släckas uti tärar, Död, du som mejar för evighetens vårar, Mildra din glafven, väck hos dem du sårar Hoppets förklaring! Ord, som så mäktigt ringde oss tillsamman, Lys du ibland oss 1 allvar som i gamman! Strödde du gnistor, du tände dem vid flamman : Alskande hjertat. Kämpe, som grånat främst ibland den skara, Ungdomens ande väljer att försvara, Ungdomens hjerta din lifsbragd skall förklara, Sjunga din dödssång. Slumre du stilla. Vårvindar hviften Frid öfver graf efter stormuppfyllda skiften. Lyran är brusten, Duallre öfver griften Himmelska samljud!