Candido och korsade sig, då dofta Marccllina följde Daniel till hans skritrum. ?Douglas är kommen, sade den förra, så snart Daniel stängt dörren. När kom han ?? ?I dag, vid gryningen. ?Och han reste från Moteviieo?? I förgår. Här är bretvet.? Daniel läste det bref som dotia Marcellina, en af hans hemliga budbärare, 1äckta honom; sedan han slutat läsa, satt han orörlig qvar i sin stol, fördjupad i tankar, så att den lärda damen hade fulla tio minuters tid för att läsa titlarne på de böcker, hvilkas ryggar hon såg på bokhyllan, och åt hvilka hon nickade som åt gamla bekanta. ?Skulle ni kunna träffa Douglas före klockan tre i eftermiddag?? sade Daniel slutligen. Ja, setior.? Säkert ?? ?I dette ögonblick sofver den oförskräckte sjörsannen.? ?Godt; ni måste nödvändigt tala vid hönom och säga honom att jag behöfver honom före attonen.? Skall han komma hit?? ?Ja; låt oss bestämma någon tid: jag skall vänta honom mellan fyra och fem i eftermiddag.? — Godt.? YFörlora ingen tid, dofia Marcellina.? ?Jag skall flyga på ödets vingar.? Åh nej; gå blott som vanligt. I dessa tider är det farligt att göra sig bemärkt genom att gå antingen för fort eller för långsamt.? Jaz skall följa er vilja, äfven i detia.? Farväl då, dofta Marcellina.? Gudarne vare med eder, seilor.? Ah — huru är det med Gaete? ?Haun har undgått Hades,? — VÄr ban frisk ? PÅnnu hvilar han på sitt läger, men han är ade Fodt: farväl, dofia Marcellina.3 (Forts.)