och af hr A. M. Euren kontrasignerade utlåtandet, meddela vi på begäran här det hufvudsakligaste: Efter denna redogörelse för ärendets behandling hitintills, åligger det E. K. M:ts befallningshafvande att derötver afgifva und. utlåtande. hvarvid E. K. M:ts befallningshafvande först torde få und. yttra sig ötver användandet af kronans skogar och skogshushållningen i allmänhet inom länet, för att sedan derpå grunda sitt und. Letänkande öfver ifrågavarande ärende. Kronans öfverloppsmarker och oafvittrade skofar böra och kunna i och för användandet indeas i tvenne klasser, nemligen: 1:0 de marker, hvarå finnas odlingslägenheter såväl till åker som till äng, till sådan rymd, att hemman derå kunna grundas, samt 2:o sådana skogstrakter, isom dels äro mycket stenbundna samt dels bestå afsandhedar, hvarå tjenlig odlingsjord icke förekommer till sådan utsträckning, att derå kan anläggas hemman. Den första klassen bör företrädesvis användas till anläggning af nya hemman, hvilket otvifvel: aktigt är för staten fördelaktigast, emedan dess . inkomster derigenom ökas, samt landets uppodling, förmildradt klimat och lättade utvägar till inkomst för den sig ökande befolkningen befrämjas. Den andra klassens marker bör deremot användas för skogsbruk och ställas under sådan vård och tillsyn, att den icke tillitas hårdare än som är förenligt med skogens framtida bestånd. Detta sätt att använda kronans marker har äfven genom lagstiftningen befrämjats. I inledningen till kongl. afvittringsstadgan den l! 10 Februari 1824 yttras: Att K. M:t ansett det vara ett bland de vigtigaste föremålen för dess nådiga omsorger, att kraftiga anstalter vidtagas för befrämjandet af odlingen och befolkningen i rikets norra provinser, der stora ödeliggande trakter ännu vänta på arbetande händer, för att: blifva gagnande för landets inbyggare och det allmänna.? Att skogarnes användande till hemmansanläggningar gifver staten högre inkomster, I än då de användas till skogsbruk, synes ock af följande jemförelse. Af ett mantal utgå följande afgälder: Till kronan: Ordinarie ränta efter 1862 års medelmarkegång......s.ss0 . : 1 Kronotionde 12 tunna å 16: os 4 I Fastighetsbevillning efter 20.000 rdr edelvärde.... Roteringsbesväret. Väghällning och skjutsskyldighet . I Till kommunen : I Till presterskapet och andra löntagare m. Till fattigvården .... l Summa utskylder 5 hvartill kommer den personella bevillningen af åboer och brukare. I I Uti de socknar, som undergätt afvittring efter år 1824, har hvarje mantal tilldelats högst 2500 tunnland duglig mark af alla slag. De vid afvittringarne. af landtmätare och skogstjenstemän hållna uppskattningar och värderingar af skogen, för tilldelning af områden till de sågverk, som innehafva gamla stockfångstprivilegier, utvisa I den afkastning, som kan påräknas af ett tunn: land skog. nemligen: Beräknad irDugliz skogs jig afverkning i mark af sågtimmer Tannland. Stycke. I Piteå socken gifva 33.261. 11.120. I on fver-Luleå socken 20.935. 2.810. Råneå socken ...... 10.731. 1.388. . Neder-Kalix socken 17.712. 987. Summa 82.639. 16.305. Det visar sig häraf att skogen, med beräkning af dess framtida bestånd, icke tål större årlig afverkning än 1 träd på 5 tunnlands vidd. Det område, som tilldelas 1 mantal, eller 2500 tunnI land duglig mark, gitver således efter denna uppskattning en årlig afkastning af 500 sägtimmerträd. I stubbören betalas till kronan vanligen 125 öre för hvarje sådant träd. och det är icke I troligt, att afverkningen å en kronopark härstädes kan lemna större behållning för hvarje träd. Kronans inkomst af 2500 tunnland skog blifver I således endast 125 rdr, eller omkring en fjerdedel af hvad ett hemman om ett mantal med lika : stort område årligen betalar till det allmänna. Det framstår således häraf klart, att användanldet af kronans för hemmansanläggningar dugI liga marker till kronoparker och skogsbruk, är : len förlust och förnärmar kronans rätt att erhålla . I högsta inkomsten af sin tillhörighet, utom det: Jatt, fjenom sådant användande, ödemarkernas : I uppodling och befolkning samt klimatets milI drande förhindras; och just denna frostländigIhetens affägsnande synes vara så mycket mera : förtjent af uppmärksamhet, som de af frosten förorsakade missväxter icke blott åsamka ortens inbyggare välbekanta lidanden, utan äfven staten stundom kännbara uppoffringar. Det är dessutom genom skogarnes upprödjning och odling samt derå grundade hemmansanläggningar, som l: de nuvarande odlade bygderna med sma stora byar tillkommit, och om sålunda icke tillgått, så hade hela Norrbotten ännu varit en ödemark. i Det har blifvit sagdt, att kronoparker äro nödiga för att förekomma framtida skogsbrist inom bygdelagen, men vid noggrannare granskning viIsar det sig att faran härför ej är så särdeles hotande inom detta län. Utom den trygghet, som skogarnes vidd härvid ingifver, befinnes inom kustlandssocknarne den skogbärande marken utgöra icke mindre än 88 procent och den odlade 12 proc. af den hemmanen tilldelade dugliga marken af alla egoslag, och när hvarje mantal erhållit 1400 till 2500 tunnland duglig mark samt således 1200 till 2200 tunnland skogbärande mark, så synes icke någon fara för skogsbrist, såvida icke grof misshushållning mellankommer, vara förhanden. Att inom Neder-Torneå och Carl Gustafs socknar tillgången på fullvuxen skog nu är ringa, lider ej tvifvel, men denna brist härleder sig deraf att dessa socknar ända tills i sednare tid haft skogsmarken gemensam och oafvittrad ifrån kronan. Sedan afvittringen blifvit slutad och de flesta byar inom båda socknarne numera undergått laga skitte och hvarje hemmansegare erhållit sitt område bestämdt. så är otvifvelaktigt, det mera vård hädanefter egnas åt skogsmarken, hvarigenom skogen så småningom tillväxer och hemmanen sålunda inom en icke alltför långt aflägsen tidpunkt erhålla god tillgång på skogsprodukter ätven utöfver husbehofvet Nödvändigheten att hushålla med skogen inse äfvea största delen af hemmansegarne, men så länge skogarne äro gemensamma för hela byalag, anser hvar och en sig berättigad att taga allt hvad tagas kan, och de delegare, som vilja hushålla, tvingas derigenom att alverka skog för att komma. i besittning af hvad de anse vara sin andel. Detta onda minskas dock småningom i den mån laga skiften hinna verkställas. Inom de socknar, der byars och hemmans områden icke genom afvittring blifvit bestämda och afskilda, !