ver än om jag blefve fyratio gånger vald till -president! Sen er omkring, här står presidentens hus, och der borta en mäktig nations kapitolium, och I sen upp till dem som stifta och haudhafva lagarne såsom till öfverlägsna och upphöjda väsenden. Men tank efter ett ögonblick. I utgören det uppväxande slägtet, skörden som kommer efter oss. Alla dessa byggnader och hela regeringen skola en gång hemfalla under er kontroll och blifva eder egendom, det blir en gång er tur att bringa till utlöran de och öfvervaka statskonstens, religionens och mensklighetens principer. I gossar, som stån hår omkring mig, hvarje son af sin moder, hvar och en af er är född kandidat till presidentstolen. Hvarför skulle ni då icke genast börja er uppfostran för detta kall? Och I små flickor, I kunnen väl icke bli presidenter, men hvar och en af er är född kandidat till värdigheten af presidentens hustru. Allt detta måsten I göra er reda för, och derför måsten I utan dröjsmål förbereda er till en så hög ställning. — Allt hvad menniskan företager måste vinna bifall af Honom som leder händelserna och verldens gånog. Det är min tro, om jag har någon. — Den tid har kommit, då första frågan måste vara, icke hvad menniskan tror, utan om hon är en god man eller god qvinna. Om menniskan är god, så ligger det föga vigt uppå, hvilken kyrka eller hvilket religionssamfund hon tillhör. — Ännu en gång, mina barn, hette det till slut, uppfostren er sjelfva! Varen flitige och ihärdige, uppfyllen eder själ med allt gom är godt, sammanhopen i edra hufvuden allt som är värdt att gömmas, så skola edra kunskaper tillväxa och bli stora !? Presidenten ville uerpå draga sig tillbaka i sina rum, men folkmassan stängde vägen för honom. Karlar och qvinnor, som samlat sig kring processionen, ville trycka hans nänder, och han nekade det icke.