Aftonbladet – 20 juli 1865, sida 2

okunnighet och vårdslöshet tjenade hans sak, icke blott hos den fanatiska pöbeln af hans arti, men äfven hos många som ej tillörde pöbeln, men som, sä snart de sågo diktatorn företaga något som ingen visste hvartill det tjenade, ständigt sade: Han vet nog hvad han gör!? De trodde nemligen att Rosas snille utforskat någon dold kraft i dessa åtgärder, som undgick mängdens blickar, I sjelfva verket visste snitlet icke detringaste hvad som skulle göras eller icke göras, utan litade, som sagdt är, blott på att lyckan icke heller nn skulle svika honom. Ian började nu anse ganska troligt att han skulie segra, då hans fiender ej begagnade gina fördelar, och bade, som vi sett, redan begynt öfvertänka huru han skulle lättast och rikligast tillfredsställa sitt hämdbegär, när striden en gårg var slutad. Emellertid mäste vi pu lemna honom för att följa några andra i vår berättelse uppträdande personer. Vi kunna hinna före general Corvalan till ataden, och vandra genom dess ensliga, bedröfliga gator, der vi dock på somliga ställen måste armbåga oss fram mellan hopar af unga och gamla, sladdrande negrinnor, några smutsiga och trasiga, andra klädda i lysande sidenklädningar, som prata, skrattå, skrika och omfamne negrerna, Ravelas och Rolong solida: ter, eller under höga rop bereda sig att gå ut till Santos Lugares. Mu måste vi söka skydd på en trappa eller i en porigäng, för att ej blifva nedtrampade af mashorgueros hästar, som störta fram i galopp med sina herrar, hvilka utföra en del af snillets försvarsplan genom att oupphörligt rida geom gatorna. Nu mäste vi päskyda vär ång lör att undvike en spejande, orolig blick från ett halföppnadt fönster, och under det vi sålunda ängsligt ila framåt upphinna vi en man mea ellvarsam och högtialig bållning, som med en bamburörskäpp under armen gär med säkra steg förbi representanunsets medan hans osäkra och sväfvantde blickar för ett ögonblick skulle